Skurt
En erotisk kortnovell

Jag kan blott villkorslöst och med nacke böjd kapitulera inför insikten att min avund gentemot Skurt nog blott i ytterst ringa omfattning uppehåller sig vid hans otvunget kamratliga vänskapsband med kungafamiljen, utan snarare riktas mot själva Grundfundamenten på vilka hans hela Varande vilar och är helt avhängigt. Denna outgrundliga skapelsekraft som, likt en Osynlig hand, livgiver och vidmakthåller den sprudlande animeringen av hans livlösa gestalt, förutan vilken han blott vore en mycket grön och mycket otäck docka. Detta "Skurtexistensens LOGOS" är som en utifrån emanerande, snett nerifrån framstormande och, likt ljungeld, inträngande kraft, uppfyllande det sladdriga filthöljet med Medvetande och Ande ur en, bak storbladiga växter, skrivbord och stolsryggar, dold, Livskälla.

Genom hela detta resonemang impliceras, på synnerligen ogenomtänkta och ansvarslösa grunder, den ytterst perverterade vanföreställningen om att något som helst kunde föreligga hos, eller i anslutning till, avgrundsbelätet Skurt, vilket ens vore MÖJLIGT att vara avundsjuk på, och att utlevandet av denna förskräckliga möjlighet skulle kunna bemötas som något annat än den mentalhygieniska totalkollaps den är, och vars ofrånkomliga konsekvens vore akut tvångsomhändertagande. Vidare frammanas som outtalad men möjlig farhåga att detta abominabelt vederstyggliga tankemonster skulle kunna missbrukas till något så demoniskt och andligt förruttnat som att ställas i allegorisk tjänst hos ett sinnesslött resoemang kring något så förfinat och skönandligt som att uppföra knytnäven i någons stolgång. Detta sataniska övergrepp ber jag givetvis om uppriktig och outhärdligt skamtyngd ursäkt för. Mitt mänskliga haveri är nu oåterkalleligen fullbordat och utan återvändo och jag kan blott lägga mig under en rotvälta och i bottenlös vanmakt självdö.

(Repeat 3 times and fade)