För drygt tio år sedan skapade jag och min kamrat Mimesis (aka Mimsan) ett slags sajt vid namn Qattmimsans queermanualer. Den var allt annat än modest. Vi hade för avsikt att upplysa världen om allt det som har med HBT och Queer att göra -och det gjorde vi.

På Qattmimsan fanns allt: Faq:ar, filmtips, kåserier, en gudaguide, styling- och heminredningstips. Där fanns politiska brandtal, märkvärdiga bildspel och en diger uppslagsdel med det passande namnet 'Encyklopedien'. Vi lämnade inget outrett. Det är nog tre, fyra år nu sedan QM gick i graven. Vi förändrades, världen förändrades. Sådant händer, och så ska det vara. Qattmimsan kommer aldrig att återuppstå. Det vore naturvidrigt och dessutom respektlöst mot henne. Döden klär henne.

QM var ganska så omtalad när det begav sig och vi fick bl.a. ett mittuppslag i RFSL:s tidning Kom Ut. Jag tror inte den gör det längre. Kommer ut alltså. Än i denna dag (070115) dyker det upp runt 50 google-träffar på 'Qattmimsan', vilket inte är illa pinkat för något som varit dött länge. Bland träffarna hittade jag följande:

Satan i gatan vilka coola prylar! Jag kommer ihåg när jag chattade med qattmimsan på #gay.se (jag var op :)) för fem år sedan och läste queermanualerna innan och utan. Undrar varför jag slutade?

Tja du.. För att sajten försvann kanske? ;)

Den helga Qattmimsan regerar, nu och för alltid, så som i himmelen, så ock på jorden.

Ja, nu var det ju förvisso aldrig vår avsikt att grunda en religion.. :D

Ännu lever citat kvar från den Rysansvärda, detta funnet på något diskussionsforum

”Kanske det mest smärtsamma av allt; att ta konsekvenserna av att de finns: De som inte respekterar dig. Det här är så enkelt och så svårt: Du behöver inte människor i ditt liv som inte accepterar dig, som inte låter dig vara den du är utan försöker förändra eller hånar dig. Det är inte nyttigt för dig. Förr eller senare når du en gräns; Ska du släppa taget om dessa individer eller fortsätta stånga huvudet blodigt mot deras homofobi. Du kan inte ändra dem, och det är ej heller din uppgift. Men det är ditt ansvar gentemot dig själv att inte utsätta dig för någon som gör dig illa. Har man en tagg i foten drar man ut den, man bönfaller den inte att sluta göra ont.” (Qattmimsan)

 

Skrev vi verkligen det? Ja, det måste vi ha gjort - tycker jag känner igen det, och det ligger ju något i det.

 

Jag tror vi betydde något för en hel del, jag har förstått att det var så, framförallt för unga HBT-personer som ännu inte hade landat i sina jag. Jag tror Qattmimsan spelade roll för många, och tanken på det gör mig glad. Vi såg det nog lite som vår plikt, att ta hand om de unga. Vi HBT-människor är ett folk med egna berättelser, egna villkor och egna fanor - våra egna riter. Det var vår plikt som vuxna att lära det kommande släktet våra ord, vårt språk, att inge mod och hopp, undervisa, att berätta berättelsena om de Gamle och deras visdom ända tillbaka till Drömtiden ovan Regnbågen.

Det enda jag har kvar av Qattmimsan är några av de mer besynnerliga bitarna, de mer kryptiska fragmenten, och här får ni dem, osorterade, lösryckta ur alla sammanhang och förevisade som små flintflisor från det som en gång var en levande by full av människor, hopp, ilska och kunskap. Gå försiktigt fram. Det är en minneslund ni beträder.

 

Ett brev till min pojkvän - om jag haft någon
Dedikationen
Qattmimsans Curicculum Vitæ
Qattmimsan som qlippdocka
En loggfil från IRC
Om logotypen

 

Den Rysansvärda, den sjufaldigt outhärdliga. Den maskstungna Qattmimsan