Tänk om Han bara ville åtrå mig - mig och mina diagnoser. Tänk om Han erbjuder mig sin MSN - då är det ju bara att gapa och svälja. Jag känner mig som en algblommning på meskalin, som en liten nippertippa. För ett kort ögonblick mänsklig. Jag vill ha en pakt - en pakt om två. Ett kontrakt hugget med Djävulens svanstipp i Guds tron.

 

Jag är nu ett lyckotråg...
i min enkelhet apokalyptisk..
En kärleksfarbror.

Ur djupen - kommen något djupt uppmuntrande eller osakligt eller bottenlöst skrämmande till mig!

Dropkicka skanket! Djävla roundkick på värsta horan!!

Sixteen tons of Fläskfärs.

 

Jag har ju inte evigheten på mig, min duva. Mina sorglösa händer skall göra sitt värv i den dystert eldskensfärgade natten. Befläcka mig, dödaste drömmaste sötaste dolmaste du! Olla mig oljig!!

Blir ju mumma i min, i min vita, svampiga och ständigt bultande slavfi...

Men här..
Här är sången, oh, systrar.
Här är sången, oh, bröder:

*--- Jag i damkläder - pålad av min bror - risad med tagel ---*

Häpp.
Pullar mulen löddrig.
Ragga på mina fejksidor!
Attans.

Fan vad söligt.

*plopp, plopp*

Oh, herregud vad skönt...

Vrängdes formligen ut och in.

 

Då; i en skogsdunge under ett plastskynke. Det var en mycket kall natt. Världen var vax i mina händer. Fåfänglighet, fåfänglighet! Allt var fåfänglighet!
Nu; min nyfikenhet är inte direkt påtaglig. Jag förvandlar ormar till änglar.

 

Jag har en McIntoshstol. Den är sällsamt hög och min katt har sitsen som klösbräde. Mitt hem är en ogudaktig plats. Ett kättarnäste. Mitt hem är ett rituellt slakteri där gudar och möbler förtärs i luftiga, höga torn enligt uråldriga zoroastriska begravningstraditioner. Heliga djur är alltid inblandade. Från tid till annan tar det sig djärvt blodiga uttryck; Befjädrade ormar slukar det som illrar ej tuggat. Kattdjur strimlar det jag vördat som sanningar. En dag upplöser Kriget allt och Nirvana inträder. Katter stöter då i silverhorn. Tunga gudinnor dansar då med liar över Jorden.

Jag blir så makalöst ödmjuk...

(Jag har en patriark som sticker ut ur min tarm. Nu ska jag knipsa av honom på mitten med mitt inre rövnäbb.)

 

Betraktelser kring en sommarpromenad genom Det Stora Babylon; hon som är moder till skökorna och till styggelserna på Jorden:

Under flera dagar har jag och min kamrat vandrat genom denna stad. Vi har stått vid foten av Turning Torso och konstaterat att det är fult och täckt med plåt. Vi har noterat att ett anmärkningsvärt högt antal rumäner ligger begravna på Pauli mellersta kyrkogård. Jag har visat honom pegasusstatyn i vars bevingade skugga det cruisas och raggas. Vi har lagt ut trampminor där. Och stora björnsaxar. Och råttgift.

Vi har fröjdats över alla lunsiga fågelungar som klivit runt i Malmös parker. Lika gränslöst har vi hatat alla studenter (inte för de nu avlägger någon examen) vilka forslats runt i diverse tutande fordon vrålande och skrikande som om vore de genomborrade av svärd. Man får ta det onda med det goda.

Vi har sett ett antal personer från Qruiser men ännu lyckats undgå upptäckt.

Vandrare, som gingo oss förbi, blickade vi i ögonen att de blevo trånsjuka och rolösa för hela livet(*).

Sommartider, hej, hej....

(*) Edith Södergran

 

Ni viskar,
men det är öronbedövande.

Jag skriker,
men inget hörs.

 

Jag tittar på Dig. Jodå; ett huvud. Två armar. Lika många ben. Precis som jag.

Det måste vara som med hajar och delfiner som har kommit till att likna varandra eftersom de lever i samma miljö, men där inget släktskap föreligger.

Du är mitt timglas. Jag är din natt.

 

Som en liten kanin
i en dunkel dröm;
vi lever i ett slutet system.
Guldmedlemmar kommar att ersättas;
ersättas av skördetröskor och
groteskt uppsvullna
uppblåsbara knulldockor.

 

Närhelst det passar så skall jag stöta upp halvsmält föda ur krävan till dig, du mitt hjärtas riddare.

 

Du kan inte se när jag kliver runt.
Jag är bra på att falla.
Jag vill att du kör över mig.
De enklaste kausalitetskjedjor.
Samla saliv..

 

T J O H O ! ! ! !
Oh, kom hit, här finns vila och ro.

Det blev ingen gäddsnärjning av. Inga små bronslejon. Jag gick sedan jag tvättat av blodet i ån som jag nyss talade om. Han tog av sig huvudet med bägge händerna och sjönk ner på spisbänken. Köttgrytan hade han redan lyft från elden. Ett kort i ett kopplingsskåp dog stilla. Allt frös till död. Vad hjälpte väl det?

Man kanske ändå skulle söka kärleken. Den botar ju allt. Tänk, en trevlig och snygg karl; självavfrostande och räntebärande. Han ska få bli min landsfader, lärjunge, häradshövding, fondtapet och knullrufsiga starletpsykos. Min piassavakvast, min ryggkliare och mitt skohorn - ett objekt. Ett dött ting. Då blir allt bra igen.

 

Det finns ett annat land, så nära att det är i mig och så fjärran att de starkaste radioteleskopen knappt kan uppfatta ryktet om det. Slagbjörnar och huskatter ligga där samman. Dervisher dansar på hav av tusenskönor och lappgummor slår där på spåtrummor. Där växa små hedniska citroner. Gudinnans tre döttrar Sáráhkká, Uksáhkká och Juoksáhkká bringar god jaktlycka, svällande skördar och fulla visthus. Fatimas visa hand torkar all sorg, all skuld, all skam ur de drabbades ögon. Vid Rikets gränser vakar Kali lika andlöst blå som himmel och hav, tusenarmad krigarinna. Maria av Magdala står vit, stolt och naken i natten, som en eldstorm under Månen.

 

Skriv inte till mig att jag "förbryllar men fascinerar", att jag "verkar svår". Fråga inte om jag är "genial eller lite tokig". Fråga mig inte vilken låt jag tyckte var bäst i den svenska schlageruttagningen i Karlskrona, Knäckebröhult, Sexdrega eller Birka. Fråga mig inte vad jag jobbar med, hur det är, om jag ska ut till helgen eller vad jag hittar på. Kommentera inte vädret, politiken eller Brokeback fucking Mountain.
Fråga inte vad jag gillar, vad jag söker, vem jag är. Det du inte vet lider du inte av. Inte jag heller.
Vill du veta något så fråga inte, utan gör det du gör bäst; lev vidare i ovisshet.

Dies irae, dies illa
Solvet saeclum in favilla
Jag är ingen nymf, ymf, mf, f!

 

Ja kära nån.
Nej, ge mig scientologer, Jehus vittnen, ge mig inoljade mormonpojkar och påtända Knutby-skanks!!
Ge mig sektledare och sockerpojkar!
Ge mig Hans Sheike med sin piska!
Ge mig Berit Gardeby!!
Ge mig ett massbröllop hos Moon-sekten!!!
Ge mig något som känns!
Ge mig andetag efter andetag, som ånga och vekt ljus bakom ögonen.
Ge mig mörkret det grå som dansar genom mina lögner.
Ge mig pannkakor och kokt kuk!!

 

Och vet ni vad:
Det finns två flöden:
Det ena är Medvetande.
Det andra är Nu.
Det ena är den fina presenten som Gud_Moder@himmelen.com gav oss.
Det andra är vi otacksamma människobarn som leker med kartongen den låg i.
Tillsammans bildar de en malström som kastar oss runt, rött, rått och skratt.

 

Det har blivit märkbart ljusare ute, så nu ser man hur allt verkligen ser ut. Bryskt slår det gälla morgonljuset ner i betongen. Som pungsparkar. Jag stapplar runt i det vita ljuset med mina V-Diana-glasögon, stöttar mig mot väggarna. Jag är inte skapt för detta. Min längtan vänder mig i sömnen och skrattar infernaliskt:
Det finns en himmel därborta; en skir och stålgrå himmel, ganska dunkel och mycket genomtänkt. Det enda program som visas är Oprah när hon, med ögon glödsvarta av vrede, uttalar sin tusenåra dom. Hon ska ta fast dem, en efter en. Hon ska ändra lagarna; "State after state after state."
I himmelen kan vi äta prinsesstårtor och aldrig bli tjocka. "Cake after cake after cake."
Där finns inget halal-slaktat, inget omskuret, inga Fader Vår ljuder bland molnen. Ingen tror och ingen hoppas. Möss och människor ligga där samman. Alla de vackra är fula och alla de fula har makt. Vi lyssnar på Vagina Grande, citarers och sjakalers växelsång. Gudinnan sväller.

 

Knulla?
Tigerbalsam?
Kålsoppa?
Flytande kväve?
Javisst , om du vill vara min asfaltsmangel, min stavmixer och mitt vänstra öra.
Mitt Krakatau, min bittermandel och Österbottens kristnande. Mitt Song My, min ryttare och min blekgula häst.

 

Jag är den kosmologiska konstanten. Jag är Guds värsta hora. Ska vi knulla tills vi blöder?

 

2006-01-10 12.24 2006-01-09 tittade Han in på min sida..

Han var inloggad nu. Det var inte Han på bilden.
Ville jag veta något skulle jag fråga.

"Söker dej som har förmågan att visa känslor och visa uppskattning."

Så skrev Han på sin sida. Konstigt nog skrev Han inget till mig.
"Fram för mer kärlek i världen!" Så skrev Han också.

"Vill se dej kåtrunka kuken i cammen." Ville Han också, omtöcknad av all sin kärlek.

Och ännu var kärleken inte slut. I prydlig listform älskade Han vidare:

2. Åtminstone 15 personer älskar Dej på något sätt.
7. Om det inte vore för Dej, skulle någon inte leva nu.
9. Någon som Du inte ens vet existerar, älskar Dej.

Då fick jag tuppaskinn och jag skrev, yr av älsklighet, till Honom. Så här skrev jag, yr av älsklighet, till Honom:

"Hallå, Mannen
Du kan verkligen fånga atmosfären i det där lövtunna gränslandet mellan Lögnen och Helvetet. My Little Pony och blåglödgad Djävulshund ligga där samman och du betäcker dem bägge. Ditt leende är en spasm. Du är så djävla otäck...
Upplevelser och intryck att spara och minnas. Vackert, intressant och levande. Blod och eld. Spännande, tankeväckande och lärorikt. Megamörker. Slut i huvudet dot com å hjälp mig å dö.
Kjam på dig, skitkärring

//Gos-Qisse"