Nu..
Nu..
Ett nytt sekel. Ett nytt millenium. Åtta år har snart gått av detta tvåtusental. Nya sekel börjar alltid med en backlash - det hör till liksom. Nu ska allt det gamla och dekadenta rensas ut och in ska det nya och rena - de rena lärorna, de rätta gudarna, de riktiga människorna. Den här gången blev det lite märkligt dock, för dekadensen finns kvar med sina lortiga dokusåpor, sina solkiga kvällstidningar, sina raffset för 8-åringar, sin misogyna hip-hop-kultur som förpestar våra unga och sin människohandel.90-talet, och med det nittonhundratalet, dog oåterkalleligen en klar septembermorgon 2001 när två passagerarplan skar genom varsin skyskrapa i New York - som heta knivar genom smör. Då bröts tiden som en torr kvist i storm.
Vad har då betecknat detta decennium så här långt? Heminredningen har målat de gamla dova svampmålade 90-talsväggarna kliniskt vita och överallt breder dessa gräsliga franska liljor och upp-hottade 70-talsmönster ut sig och skriande neonfärger daskar mina hornhinnor. Det allra fulaste av 70-talet i kombination med det värsta av 80-talet. Me no like.
Alla de små elektroniska sakerna kommer vi att minnas; mobiler, iPoddar och MP3-spelarna; och givetvis ett litet skojigt ställ att ha dem i. Och DVD-boxarna till hutlösa priser. Videofilmerna har slutligen förpassats till historiens komposthög tillsammans med kassettbandet, tamagochin, tryckkokaren och trilobiten. Det är nu man kan köpa en hel säsong StarTrek-avsnitt på VHS för 150:-. Om man så önskar. VHS-banden kommer aldrig att bli kultretro som vinylskivan eller 8-track-bandet.
För ett sekel sedan var Sverige ett utvandrarland. Idag kommer världen till oss och med den en annan estetik och andra ting. Blommigt, glittrigt, exotiskt och bling-bling. ibland skamlöst kitschigt och ganska underbart. En skarp kontrast till det karga protestantiska formspråket. Våra ögon har hjälpligt vant sig vid den arabiska skriftens kaligrafiska onduleringar. Svepande penseldrag om en annan Gud, en annan verklighet - som nu är mitt i vår. Vacker men obegriplig. Vi svenskar gillar inte när vi inte förstå saker.
Något jag dock inte förstår är modet med att ha sin nyckelknippa påhäktad i en lång tygrem som ska hänga och dingla ur bakfickan. Det gränsar ju till brottsprovokation.
Sist men inte minst: De billiga konserverna staplade på stora pallar i städernas stormarknader. Dessa en gång så exotiska och exklusiva bönor, linser och kikärtor är idag stapelfoder för de massor av fattiga ungdomar, arbetslösa, utbrända och förtidspensionerade; för alla 'oassimilerade' flyktingar; för alla oss som inte riktigt platsar i det nya, rena Sverige där endast den som arbetar ska få äta, där endast den som har ett *riktigt jobb* skall ges ynnesten att köpa torsk, lax, stekfläsk och allt det där andra som för hundra år sedan nästan var fattigmansmat. Allt har gått ett halvt varv på något vis, gängat sig 180 grader ner i jorden, och den gamla tidens trasproletariat är idag den nya överheten. Så gick det till när ett sekel tappade fart, snavade över sina egna fötter och gjorde ett magplask in i nästa. Ett Folkhems uppgång och fall..
