Va' fan är "metrosexuell"?
Om allt det där nya och meningslösa i denna
backlashens och det semantiska sönderfallets tid

 

När Paris Hilton spyr upp sina alkoholskadade njurar i en kalvkätte? Att vara "trysexual" i' Sex in the city':s SIM-värld? Att metarunka till Sonic the Hedgehog som blir nuppad i ändan av Lara Croft i digital Strap On? Hänt i veckan-löp varuti Karl-Jan Granquist och Lotta Bromé påstås gifta sig? Vickan och Daniel? Vectavir? Eller är det bara det att det handlar om rika Östermalmsslynglar som noppar pungen och är fåfänga? Som om det vore något nytt. Överklassen har alltid varit fåfäng och det kommer en dag att bli deras fall. Sanna mina ord..

Innan var vi homo- och bisexuella. Kanske inte de mest lyckade termer, men vi fanns i alla fall som någon slags kategorier vilka innehöll egenskaper som skiljde dem gentemot andra kategorier. Nu råder någon slags allmän upplösning i någon slags trollerivärld i någon slags tänkt sitcom-stad; något slags "Sex in the Ankeborg" där Kajsa Anka, som 13-åring, en gång pussade Klarabella ko på mulen och numera kan kalla sig frigjord och metrosexuell, fastän hon egentligen är samma trista Breeder som hon alltid varit, om än med piercad kloaköppning.

Antar de flesta av er gått på detta kväljande trams. Högre tankar har jag inte om er. Så låt då rysansvärd Qatt lyfta fjällen från era ögon. Det hela är ytterligare ett sätt för heteronormen [[Styggelse, Styggelse, Ond, ond, sjutusenfalt ond, listig, falsk och stark!]] att slå undan benen på oss. Tricket är att på ett ytligt plan, (I din platta hjärna, på din platta TV-ruta och din lika platta Flat Screen) få det till att framstå som att den homofila kulturen gjort alla så djävulusiskt frigjorda och Open Minded att den homofila kulturen utjänat sitt syfte.

Att kalla sig Bög och/eller Flata är att vara "begränsad" och stockkonservativ, fantasilös och trist. Att kalla sig "hetero" är dock lika ok som alltid, så länge man tycker Fab5 är ett ruggigt ärtigt TV-program. Att idag vara 'bög' är att hänföra sig till ett sunkigt trasproletariat krälandes runt i offentliga parker och på allmänna avträden. Att vara stolt flata/bög är att förneka sig själv och "hela sin sexuella regnbåge."

*Kaskadkräks nu en djävla regnbåge av senaste veckans födointag!*

Med närapå Goebbelskfiness har tillyxats ett överbyggnadsjoller, ett ideologiskt Utopia vari det ränner runt en massa skitnödiga "omni-" och "pansexuella" och mässar; "Jag är obegränsad!! Trallalalalalala. Jag älskar en själ, inte ett kön!! Hoppla, hoppla!!" medan de i själva verket bara är kvar i garderoben. Det hela är ungefär samma trix som när überbrackan Popova ges tid i licens-TV för att förnärmat tycka att Gudrun och Mona (Vilka bägge vill väl, på var och en sitt vis, och bör uppmärksammas för denna ansats.) är bakåtsträvare och kollektivister när de påpekar uppenbara samband som de mellan kinnolöner, burkhor och trafficing. Högerpopuismen kallar vänstern för 'reaktionär'. Backlashen kallar de homosexuella för 'bakåtsträvare'.

Detta är backlashen när den är som allra lömskast och slugast! Den piskar oss som frusen taggtråd i ansiktet. Den snor sig som svintarmar runt våra halsar. Bögarna knullar bareback och dyrkar Carola, och flatorna har antingen blivit som små schlagerbögar som "vågar vara tjejer" eller helt enkelt tystnat - cocoonat sig in i bingolotto-glömskan. Och alla bara låter detta ske!

För att karva ut kärnan ur pudeln: Hela detta virrvarr leder fram till effekten att man INTE bör kalla sig flata, bög och homosexuell. Det är enligt detta som domen ska falla. Genom historien har andra strategier haft samma syfte: Inkvisition, dödsstraff, religion, marginaliserande, hugg å slag, spott å spe. Detta fungerade hjälpligt, och vore dessutom politiskt inkorrekt i vår nya vackra värld. Kan man inte piska in oss i garderoben igen så kan man kanske manipulera in oss. O', tro fan, om det inte fungerar...

Detta nya är den onda fienden: Den som säger att den vill oss väl, och nu "accepterar oss" så in i helvete att vi inte behövs längre. Fienden uppträder numera utspökad till Peter Siepen som trippar runt som den nye "metrosexuelle" mannen - välklädd som Liberaces tvättkorg. Han är minsann inget suggigt "homo" han inte. På samma vis som att Göran Persson är 'feminist' - så det behövs inget Feministiskt Initiativ.

Det heterofila patriarkatet är i sin grundläggande strävan föga sofistikerat. Dess primära mål är att män ska få ha sex med så många kvinnor de behagar, när, hur och på vilket vis de vill, och att kvinnorna stillatigande skall finna sig i detta. Heteromän har upptäckt att kvinnor tycks förhärliga bögar och finna dessas umgänge åtråvärt. Därför ser Siepen och Beckham ut som överkörda kandelaberbögar och Barbara Cartlands knähundar. För att få tillgång till mer fitta. Svårare än så är det inte. Som vargen när han klädde ut sig till farmor.

Heteronormen är oändligt primitiv i sin kärna. Lär dig detta, ty däri ligger dess svaghet men också obändiga urkraft. Den som misstänks stå i vägen för ett potentiellt heteroknull slaktas utan nåd. Endokrinologi, icke ideologi, styr dess lopp.

Det råder verkligen, i dessa dagar, en grav begreppsförvirring i garderoben och därom bara måste jag ryta till, för snart rasar alla begrepp kring oss som en träkoja i ett jordskred. Det blir väl så när backlashen sått tillräckligt många frön, fått tillräckligt många att tro att det vidrigt att vara 'homo'. Till slut har reaktionen kidnappat språket såpass att alla är något slags 'hetero', och vips är vi tillbaka till år 1900. Vips är våra ord borta. Vips är våra identiteter och vår särart utraderade. Vips är det, igen, Normen som tolkat vår verklighet.

Alltnog: Jag tappade slutligen tålamodet när jag hittade en internetsida i vilken stod att läsa bland annat:

"Ibland är det jävligt drygt när man får frågan: Är du homo eller bi? Har jag bara dom två att välja på?"

Javisst, kära du - om vi utesluter "hetero" (och "asexuell") så finns det bara dessa två att välja på. Man kan nämligen inte vara 'homo' och 'bi' på samma gång, ty så dikterar den språkliga logiken och ordens semantiska omfång:

Följande och bara följande alternativ finns att välja på:

1. Asexuell - man skiter i alltihop och vill inget alls med varken eller.
2. Bisexuell - det går bra med vilket som av de bägge primärkönen avseende kön och/eller genus
3. Homosexuell - att man håller sig till folk tillhörande sitt eget primärkön.
4. Heterosexuell - att man håller sig till folk tillhörande det andra primärkönet.

'Flata' kräver att man är kvinna, då det definieras som en 'homosexuell kvinna'. Är det inte en kvinna är det ingen flata. Är det ingen homosexuell är det ingen flata. Bög förutsätter att man är man enligt analog modell, och med man/kvinna avser jag här den egna upplevelsen av det egna könet.

Vidare stod att läsa:

"Jag är flata med pojkvän."

Nej, det är du inte, eftersom det är omöjligt. Har du pojkvän är du 'minst' bisexuell. Flator har inte pojkvänner, och har de det är de inga flator.
Det är omöjligt på samma sätt som "köttätande veganer" är det. Är det så att du knullar killar är du inte 'homo'. Du äger inte rätten att kalla dig flata. Du har inte betalat priset. Du förtjänar inte den hedersbetygelsen!

Och lite till:

"Så om du liksom jag fått din sexuallitet ifrågasatt av irriterande människor som envist vill få in dig i ett fack.."

Jag ifrågasätter ingens sexualitet. Jag har nog med min egen. Vad jag däremot ifrågasätter är det slarv, hafs och slafs med vilket folk missbrukar själva språket. Vad är det som är så hemskt med att kalla det man gör och är med det ord som enl SAOL beskriver just det? Vad är det som gör det så hemskt att kalla sig "bisexuell" - när man bevisligen och i akt och mening är det - att man hellre väljer att kalla sig 'flata med pojkvän' trots att detta är en logisk styggelse? Och det handlar inte om 'fack'. Det handlar om språklig ordning om att man ska veta vad man talar om. Att kalla en stol för en stol är inte att sätta sig till doms över den och placera den i ett fack. Hugg ryggstödet av den och vips har du en pall. Det är det det är, och det är ni också.

Vad är det som får en del män att påstå att de är "hetero" men ändå ska ragga karlar? Om de raggar karlar och själva är det är de enligt alla konstens regler inte "hetero". Vad i herrans namn får bögar att vilja få en "heterokarl" i säng. Inser ni inte att om ni får honom i säng så är han inte 'hetero', och den logiska följden av det blir att ni inte vill ha honom till att börja med? *HALLÅ*

Sedan har vi ju igen hela det stora träsket av nya ord för alla de som gärna vill ha sex med folk av samma kön men vägrar att ta de språkliga konsekvenserna av det; Queer, metrosexuell, pansexuell, omnisexuell, postsexuell och experimentell. Snälla nån...

Queer är en ytterst löst sammanhållen teoribildning och kanske en kulturyttring, men fan i mig inget sexuellt beteende. Omni- och pansexuell betyder 'bisexuell' och inget annat. Metrosexuell finns som sagt ingen vettig människa som har en aning om vad det egentligen betyder. Postsexuell är bara tramsigt och "experimentell" betyder oftast 'smyghomo' eller 'hetero med en eller flera fetischer'. De flesta som håller till i detta språkliga moras består av två grupper:

1. De som vill pippa med folk av samma kön/bägge könen men vill ändå inte 'sänka' sig till att vara homo- eller bisexuella. De är lite finare än vi andra.
2. Smygbögar och garderobsflator som vill dia dragg/lapa laxveck men inte ta smällen av att stå för det. De vill ha kakan kvar och äta den.

Och vem är jag att döma och bestämma vad folk är? bla bla bla...

Handlar inte om det heller. Om jag kallar ett bord för ett bord så är det inte för att jag bestämt det, utan för att.. tja.. det är ett bord, och de kallas för just.. bord. Det handlar om att vi har ett gemensamt språk med gemensamma och allmänt vedertagna definitioner av ord. Tack vare detta kan vi kommunicera med varandra. Dessutom är det alls inget fel på begreppen; a-, homo-, bi-, och heterosexuell. De är glasklara och absolut heltäckande. Det behövs inga nya, och definitivt inga nya vilka inte betyder något alls utöver det som de som kallar sig dem inbillar sig att det betyder för stunden.
Jag struntar ett stort stycke i folks sexliv. Jag har inga åsikter om eller synpunkter på vem du pippar med. Kunde icke bry mig mindre, men när folk börjar misshandla mitt kära språk, då blir jag arg!

 

Ge fan i mina ord!
Ge fan i mitt 'homo'!