Ingvar

Texten nedan är hämtad från minnesanteckningar inför ett fördrag hos Åby hembygdsförening någon gång i mtten av 90-talet. Åby är den församling - norr om Kalmar - i vilken Nickebo, Tokebo, Gelebo, Balebo och alla de andra små sällsamma byarna ligger. Nickebo IK finns kvar och såvitt jag kan förstå går det bra för deras fotbollslag, inte för att jag nu begriper något alls om fotboll. :)

Nickebo Idrottsklubb (NIK):

I tolv- till femtonårsåldern började mitt fotbollsintresse. Jag prenumererade på Idrottsbladet för att följa de stora fotbollslagen, och inte minst läsa om Svarte Filip, som ju var den store idolen bland fotbollsintresserade pojkar. Han var varje målvakts skräck och ingen hade sådan "krut i dojorna" som han. Det var därför inte underligt att det hos varje fotbollsintresserad pojke fanns en dröm om att bli en Svarte Filip. Vi pojkar som var någotsånär jämnåriga skramlade ihop pengar till en fotboll, och så började vi träna. Vi fick hålla till på en åkerbit som tillhörde Lillgården. Så efter detta fanns inga fritidsproblem.

Så höll vi på ett par år; att öva oss i den ädla fotbollskonsten. fler och fler pojkar kom med i vårt gäng. De något äldre pojkarna berättade för oss att det tidigare funnits en fotbollsklubb i Nickebo. Man hade till och med spelat mot Kalmarlag. En man som hade varit med på den tiden som målvakt hade målvaktströjan kvar, och på den fanns bokstäverna NIK. Detta var ju helt fascinerande för en fjortonåring; att det här uppe i skogsbygden funnits en fotbollsklubb, och att som bevis härpå fanns målvaktströjan kvar!

Så småningom, efter några år, så började intresset öka för bildandet av en idrottsklubb. Vi hade sedan en tid fått disponera ett markområde på Tokebo gård så vi hade fått bättre möjligheter för lagspel. Så småningom enades vi om att hyra godtemplarlokalen och kallade så till ett sammanträde. Beslut fattades där om att bilda en klubb. Namnvalet var inte svårt eftersom det redan tidigare funnits en klubb med namnet Nickebo Idrottsklubb, så det var självklart att vi skulle ha samma namn. Min minnesbild är lite diffus, så jag är inte säker på om detta hände 34 eller 35, men det spelar ju kanske mindre roll.

Alltnog bestämdes att NIK:s färger skulle vara grön tröja med vit krage och vita byxor. Sålunda inköptes elva omgångar kläder och en styck fotboll. Detta inhandlades - om jag minns rätt - på Castis Sportaffär som låg på Storgatan där nu SE-banken finns. Inköp av strumpor och fotbollsskor fick var och en bekosta själv. Nästa åtgärd var att anmäla laget till Smålands Fotbollsförbund, division 3. Jag minns inte med säkrhet om det var just division 3, men det var den lägsta serien så vi kunde inte ramla ur.

Så började idrottsklubben sin verksamhet med mycket små ekonomiska resurser. Det är lite annorlunda idag. Jag har som politiker varit med om att stödja NIK med anslag och inte minst till en bättre fotbollsplan än den vi hade på 30-talet. Klubben betydde mycket där uppe i skogsbygden. Fotbollsplanen blev en samlingsplats för bygdens ungdom. Den stärkte gemenskapen, och jag är säker på de som var med på den tiden minns med glädje den goda kamratskap som var rådande. Visserligen skördade vi inte några stora segrar, men roligt hade vi.

------