Ingvar

Ingvar

Jag lovade pappa Ingvar två ting: Att byta efternamn till Ingvarsson, som han hette Gustavsson efter farfar Gustav som hette Karlsson efter sin far Karl. Patronymi kallas detta, och det är gjort.

Jag lovade också att hans ord skulle komma världen till del. Det ska de nu. Jag lyckades komma över hans anteckningar efter bouppteckning och allt annat id som äger rum när människolivs lämningar skall tas om hand. Han höll ibland föredrag om politik, hembygdshistoria och annat vid olika sammankomster. Om detta visste jag inget då. Han var en god skribent och allt en raconteur. Om detta visste jag inget då. Han hade en historia, en ungdom och satt på en ocean av erfarenheter från nästan ett sekel. Om detta visste jag inget då.

Han var av en generations män som inte pratade så mycket om sig själva, som inte vrängde sig ut och in vid första bästa tillfälle. Han talade aldrig ut eller delade med sig av sina känslor. Så mådde han också mycket bättre än de flesta. Han respekterade mitt revir så länge jag inte var rent allmänfarlig. Det uppskattade jag. Ingvar hade en integritet jag nog sällan skådat.

Han var politiker. Detta visste jag. Jag visste däremot inte hur respekterad, kompetent och omtyckt han var. Skryt låg inte för honom. Mitt intresse för samhällets och världens beskaffenhet är nog hans förtjänst. Likaså min kärlek till historia. Jag lyssnade andäktigt till historierna om vintern 41, när han vid finska gränsen - i fyrtio minusgrader - blev jagad av vargar, när han fick sin första kristallmottagare och grävde ner kopparplåtar i jorden och hur hakkorsflaggan hissades på halv stång på borgmästargården i Kalmar när budet om Hitlers död kom i april 45. Han var född redan 1919 och jag slapp uppfostras av fyrtiotalister. Jag är en 61-åring i en 41-årings kropp, och vet mer om gengas och Tutta Rolf än om Elvis och linssoppa. Detta är jag mycket tacksam för.

Nu var det inte jag som skulle breda ut mig här, utan Ingvar, så nu ska världen få läsa om Nickebo i Småland och alla de sällsamheter som där försiggick. Ni ska få en portion fattigsvensk historia, om folkhemsbygge, och om huru en svartluggad bondpojk blev kommunalrådet som lyfte Kalmar in i framtiden - såsom framtiden nu begav sig då. Ett liv så obeskrivligt annorlunda än mitt; hela min existens antites. Nu ska jag lära känna pappa Ingvar lite bättre. Jag tror det kommer att göra mig gott.