Bastutrauma
Jag bara måste dela med mig av dagens trauma. Jag måste dela det med världen. (Intresseklubben ombedes vässa sina pennor)
Efter avslutat gympass hade jag för avsikt att undfägna mig en stunds bastubadande för att finna lindring i mitt värkande kött. Mitt gym är i stort sett fritt från andra bögar. Annars hade jag inte gått dit. Min avsikt var alltså inte att leka bastuklubb och sexa till det på laven. Sådant kan man inte göra på mitt gym. Hade man kunnat det hade jag inte gått dit. Jag hatar qruising. Hatar det rödglödgat och innerligt.
19 gånger av 20 får jag vara själv i bastun. Det uppskattar jag. Dock ej idag. jag hade ställt in temperaturen på behagliga 75 grader, satt mig tillrätta och var på väg in i dimmigt koma. Då ser jag en hand utanför dörrens lilla fönster som skruvar upp temperaturen till max. Han tittade in genom fönstergluggen, såg mig och skruvade upp. In stegar han så; skapelsens krona: En alfahane i paradisdräkt. Han kastar sig tungt på brädorna, bredbent och börjar fippla på sitt vidriga organ, liksom daska på det. Som en flugsmäck på en rå ål. Han breder ut sig så mycket hans kropp tillåter. Därefter öser han ett spann vatten över aggregatet på det att jag ångkoks. Han frågar inte om det är ok. Han bara gör det. Han gör det en gång till och kliar sig lite mer i sitt skabbiga skrev och särar på benen så mycket det bara går. Fyra gånger hällde han vatten i aggregatet - utan att fråga såklart, för nu var Han där, och Han skulle ha det som Han ville, för Han var alfahane han.
Tyvärr var jag inte alls i form att ge mig in i några tvekamper denna morgon. Jag pendlar mellan folkilsk och folkskygg. Idag var jag bara det senare. Han skrämde mig, på det där viset som att ha en hungrig krokodil som sällskap i bastun hade gjort. Alfagalten var uppenbarligen i färd med att markera sitt revir, muta in sitt territorium och deklarera, på svins vis, att han var mig överlägsen. Jag varken kan, vill eller har verktyg till att besvara sådana utmaningar. Han var dubbelt så stor som jag och tio gånger så aggressiv, så jag teg. Han sökte min blick - inte av sällskapsbehov utan för att han ville provocera, inbjuda till strid. Hans ögon var tomma och som på en aborre, och att han var hetero var det inget tvivel om. Sådant märks. Framförallt i en herrbastu.
Han drack en liten Gainomax och kastade den tomma kartongen framför mig på golvet. Han siktade verkligen på mina fötter. Jag gick ut. Givetvis skulle han efter. Han började steppa runt framför spegeln. Han åmade och krämade sig som den värsta ostmask. "Titta här - betahane. Titta vilka muskler jag har. Titta! Jag kan slå dig på käften om jag vill." Så sade han, fast det visste han inte att han sade. Därefter lade han av en serie präktiga rapar. Sådana där som luktar, ni vet. Jag har nog aldrig klätt på mig så snabbt.
Nästa gång det händer kan vara på en av mina folkilska dagar. Då kan det sluta illa.
Nåväl.. Vad jag undrar, helt enkelt, är: Heterosexuella män! Vad i helvete är det för fel på er?!
Igen tröstar jag mig med Saphos ord:
"En bög behöver en man lika mycket som en julgran behöver psykoanalys."
