Mer om det kristna vanvettet
Jag har just tvättat. Det är mitt lördagsnöje det; att titta på diverse uppslitna och nötta trasor som, dränkta i allehanda kemikalier tumlar runt i takt - dvs. i allt väsentligt som att gå på bögklubb.. fast billigare. I dag lyckades jag dessutom få bägge maskinerna helt synkrona. De gjorde exakt samma sak i samma sekund. Det var vackert. Som balett. När de tömde sig i samma andetag. Nästan som kärlek.
Medan jag sorterade strumpor slötittade jag på någon eftermiddagsrepris om Målle Lindberg, en gammal traspredikant som - om jag begrep det rätt - varit alltför 'white trash' tom. för Pingströrelsen. Iofs ett slags bedrift. Han verkade mest bara vara en tragisk och patetisk gammal stackare. Dock fick det mig att ställa följande fråga; varför i helvete gör någon en film om denne man? Varför görs det andra filmer om diverse hellörade frimicklare - alltid med samma hemtrevliga dramartugi, om den folkliga, härliga och mysiga frikyrkan som ändå ju gjort så mycket gott i samhällets bottenskikt och som ju vill så väl? Så satan heller: Den absoluta majoriteten av frikyrkorna är stockkonservativa, rabiata högerprojekt som drivs av arrogans, förakt och hat och inget annat.
Jag blir aldrig klok på varför folk aldrig kan se dem för vad de är; ett politiskt projekt som vill jaga in kvinnorna i köket och jaga ner HBT-folk i kloakerna. Deras tro är irrelevant. Det är inte deras tro som är det intressanta. Det är deras tyckande. Människor kan gärna tro på de mest förnuftsvidriga och ologiska rappakaljor (och gör det också - så även jag.), så länge de inte drabbas av den briljanta idén att få andra människor att leva i enlighet med deras vanföreställningar, så länge ingen upplyser mig om att jag är 'ond', 'syndfull' eller 'tror på fel sak'. Tills den dag jag uttryckligen ber Stanley Sjöberg, Åke Green och Ulf Ekman om att recensera mitt känsloliv så ska de hålla truten. Deras åsikter kränker mig, gör mig förbannad och rubbar min sinnefrid, men de är 'on a mission from God', så de anser sig äga den rätten. De kallar det 'religionsfrihet'. Jag vill släppa en dopfunt från hög höjd i deras skallar. Jag kallar det 'självförsvar', och jag är 'on a mission from Gudinnan.'
Det är så märkligt hur det går att legitimera vad som helst med 'religionsfrihet', och sanna mina ord - om Målle Lindberg baserat sitt liv, inte på religion, utan på politisk ideologi, så hade det aldrig gjorts någon film om honom, för då hade han bara varit en liten otäck lokal naziledare. Kallar man sig bara 'kristen' så kan man tillåta sig vad som helst. Adolf Hitler hittade på en ideologi. Han anses i dag som Den Arketypiska Ondskan. Påven är sk. andlig ledare för vidpass en miljard människor och dessa finner det väsentligt vad påven anser om saker och ting. Han är *Guds röst på Jorden* tack vare ett märkvärdigt påfund som kallas apostolisk succession, och han är välkommen på den demokratiska arenan, släpps in i de finaste salonger i sin stora hatt. Skrapar man lite på fernissan är Adolf och Gauleiter Benedictus ett och samma.
Dessutom: Vi ska sluta kalla dem 'homofober'. Detta skiver min vän AKG så klokt om, och jag kan bara hålla med. 'Fobi' är ett psykiskt lidande, något som drabbar människor, som handikappar oförskyllda. Det vi kallar "homofobi" är ingen "fobi". Den kan inte KBT-behandlas, avsensitiveras. Man kan inte 'bota' homofoben genom att visa honom först bilder på ett homo, sedan ett leksakshomo och allra sist genom att han får hålla ett riktigt homo i handen. De är inte 'rädda' för homosexuella. Då hade de inte sökt upp oss och misshandlat oss. De hade undvikit oss. De är inte 'sjuka', 'drabbade'. De vet precis vad de gör. De hatar oss. De är inte rädda för oss. 'Hat' och 'rädsla' är inte samma sak, oavsett vad Ricki Lake tycker. Dessa två är fullkomligt väsensskilda. Åker Green är inte rädd för mig. Han vill däremot att jag ska bli hetero eftersom hans 'Bibel' och 'hans' Gud har sagt det. Det är en åsikt han uttrycker, även om han nu är så ynkligt feg att han inte kan stå för det utan måste skylla på ett tänkt högre väsen och en drygt 2000 år gammal bok.
Jag skulle dock hemskt gärna önska att 'homofoberna' vore rädda. Riktigt rädda för oss. Jag kan tänka mig ett antal saker ett gäng militanta HBT-personer skulle kunna utsätta dem för i syfte att få dem riktigt vettskrämda. Som en ren tankelek alltså... bland en massa strumpor en lördagkväll...
Nu ska jag göra en omelett. Sedan ska jag äta en chokladkaka som kommer att ge mig fettoångest. Därefter är det nog dags att glo på schlageruttagningen en smula. Jag vill höra Lindarws 'onanilåt'. Så lättroad kan jag vara ibland. Sedan är det nog dags att sova och drömma om Junker Morgonröd, om en rimligare Jord..
[PS till gårdagen:]
Jag hann inte mer än att vakna och knäppa på TV:n (dålig vana det där förresten) förrän jag fick vigvatten på min bönekvarn. Biskopen för svenska katolska kykan, Arborelius och överkucku Hedin för pingströrelsen har dundrande kompisrunkat i DN om att nu ska de *kristna väljarna* minsann aldrig mer rösta på sittande regering eftersom denna vill göra möjligt för utländska kvinnor att kunna få abort i Sverige (dvs. en av regeringens mycket, mycket få ljusa idéer). Vad de skulle rösta på istället framgick när en förhandstitt för programmet Existens dök upp. Tydligen består Sverigedemokraternas ökade röstetal till mycket stor del av folk som innan hade stött KD. Så ni ser; fascism och politisk kristendom är i allt väsentligt helt utbytbara.
I rest my case..
(Eller som vi säger på svenska: "Jag vilar mitt skrin.")
