Being boring
("When the Apocalypse comes - beep me!" -- Buffy)
Politiken har blivit så konstig. Allt är så uddlöst, så undflyende, så till intet förpliktigande. Allt är så utslätat och så socialt djävla kompetent. Det blir svårare och svårare att bry sig. När Reinfeldt och Mona ska debattera så behöver man inte oroa sig för att blod ska flyta eller inredning fara genom luften, för de tycker inget längre. Det märks att det är viktigt för dem att vara *seriösa* och inte såra varandra. De är så konflikträdda och passionslösa så de nästan flyter samman i en enda konturlös dimma. Antagligen av ren artighet gentemot Fredde säger Mona att "Arbete inte bara är en rättighet utan även en plikt." Reinfeldt återgäldar vänligheten med att måna om *LO-familjen*. Falskheten har ingen färg och ingen ideologi. Den är luktfri, genomskinlig och radioaktiv. Den dödar dig smärtfritt.
Till och med Gudrun Schyman börjar bli märklig. Hon har köpt en skottkärra full av aktier eftersom hon minsann på bolagsstämmor ska driva på att storföretagen får en jämn könsfördelning i styrelser och i ledningsgrupper, och det är just bara.. märkligt. Jag vet inte om det är feminismens allra största utmaning att kvinnor är underrepresenterade i kapitalisternas frimureri. Jag menar; kvinnor är gravt underrepresenterade bland dömda våldsbrottslingar också, och väldigt underrepresenterade i Sverigedemokraternas ledning - och det må väl vara hänt, eftersom denna snedfördelning talar till kvinnornas odelade fördel. Låt kapitalistkukarna hålla på med sin lekstuga tills de kvävs i sina egna sura vätskor. I Tredje Rikets nazistparti fanns inte en endaste kvinna i ledande ställning. Var detta verkligen ett feministiskt problem?? Skärp dig Gudrun, och stå för att du helt enkelt gillar att ha aktier och att du hoppas på att tjäna en slant på dem. Fredrik - stå för att du egentligen föraktar svaghet. Mona - stå för att du är en borgare. Stå för att ni inte bryr er. Ingen tror på er ändå...
Jag saknar hatet i politiken, det där hatet som Göran Persson och Carl Bildt hyste mot varandra. Hat och passion gör politiken tydlig och ärlig. Då vet folk vad de har att ställning till. Då bryr de sig. Det är viktigt för en vital demokrati att folk vet vad de har att ta ställning till. Den outsläckliga vreden är framtidens vind. Hat är rart. Trevlighet är död.
Hade jag orkat hade jag skrikit, alltså verkligen SKRIKIT, som om jag fått ett rödglödgat spjut genom ögat och rakt in i hjärnan, som en ångkokt spädgris som sakta slaktas, som en fiskmås vars ägg blivit attackerade, som Gollum när han förlorade ringen, som Alien berövad sin mor.
"My mommy always said there were no monsters.
No real ones.
But there are."
-- Ripley
