[Home is where your heart is]
Såå.. ni har hittat min hemplanet. Grattis. Ni kallar den Gliese 581 c. Den heter något annat egentligen men dess sanna namn kan ni inte uttala med era kluvna tungor. I Vågens stjärnskål vilar vi. Oceaner speglar där Glieses svaga rodnad, som lingondricka och bergskristall. Där blir aldrig riktigt ljust - alltid gryning i skymning, och vi är så bleka så vi är blå. Katter stöter där i silverhorn. Storögda drakar, genomskinliga som glas, stiger tyst mot horisonten. Gudinnan sväller.
Jag drack grönt te igår. Det var nästan gott. Massor av antioxidanter. Man blir ung för evigt. Man oxiderar inte. Rostar icke. Syrets nedbrytande makt är bruten. I alla de dagar ska jag vara likadan som idag. Jag ska se er alla dö, alla riken störtas. Jag skall bevittna alla era torn välta över ända. Oförändrad ska jag betrakta haven höjas och bergen plattas ut. Jag skall sitta allena på en bit svalnad lava i ett hav av glödgad magma. Jag ska se hur solen sväller röd och närmar sig Jordens bana. Jag skall ha stora, fjolliga solglasögon på mig. Jag skall lyssna på Kraftwerk - för det gör jag nu. Jag skall dricka grönt te i väntan på evakueringen, på resan åter, färden hem till Gliese 581 c.
Jag har dussinet servomotorer som sköter min ansiktsmotorik och kan få mig att uttrycka "känslor" såsom glad, ledsen, arg etc. Jag har möjlighet att känna igen objekt och ansiktsuttryck. Jag kan tala via den inbyggda högtalaren och det finns sensorer som känner av beröring. Lysdioder i mina fötter och öron kan signalera om jag exempelvis är "vaken" eller "sover, om jag är "kåt" eller "folkilsk". Jag är nästan, men bara nästan, anpassad till livet hos er.
"Fientliga stjärnor stiga.
Evigt främmande, evigt fjärran
söken I le mot varandra, bedragna av människotro.
Varje stjärna har en isande blick."
-- Edith Södergran
