Folkbildning på en lördag
Hörde någon säga - har glömt vem - under förhandstittarna av ESC-bidragen på TV igår, att Danmarks Peter Andersen AKA DQ påminde om Dana International som kammade hem segern för Israel -98, så nu ska vi reda ut det här, eftersom jag tycker det är ett djävla oskick att folk inte kan skilja på äpplen och päron inom den sk. HBT-världen. Allra mest sorgligt är det att folk som, frivilligt eller motvilligt, sorterar under HBT-paraplyet själva inte ens besitter grundläggande kunskaper om de systrar och bröder de delar paraplyets skugga med. Det är ett tecken på ointresse, chauvinism samt bristande hyfs och respekt. Ingen bög vill bli kallad flata eller vice versa, men resten giter inte folk lära sig de mest basala fakta om. Nu ska ni få lära er fakta:
Peter Andersen AKA DQ är en man som klär sig i ytterst iögonfallande damkläder i syfte att stå på scen och om möjligt underhålla en publik. Detta är hans arbete. Fenomenet kallas "drag" (Dressed As A Girl) och utgör nuförtiden ett kulturellt fenomen inom framförallt bögkulturen. Man kan draga på scen och då inte sällan mima till andras musik med varierande framgång. Man kan draga 'off stage' och då vanligen i samband med olika festiviteter i eller utanför det offentliga rummet. Drag är en kulturyttring på samma vis som Hälsingehambon eller Hultsfredsfestivalen. - inget annat. Man behöver inte besitta någon särskild sexualitet eller annan egenskap för att draga, även om troligen fler bögar än heterokarlar gör det; av just historiska och kulturella skäl. Att draga är ingen 'egenskap'. Det är en syssla. När kvinnor klär sig i övertydliga manifestationer av föreskriven mansdräkt och i övrigt pyntar sig med yttre tecken vilka anses utgöra symboler för 'manlighet' (Ex. lösskägg eller en leverkorv i byxfickan) kallas detta "drab" - "Dressed As A Boy". Det heter alltså 'Drab King' och inte 'Drag King'. En kvinna 'dressed as a girl' vore ganska kontraproduktivt i dessa sammanhang, nest-ce pas? Djäkla språkslarv.
Dana Internationell AKA Sharon Cohen (bilden) är en kvinna. Andersen och Cohen påminner lika mycket om varandra som Bert Karlsson påminner om Frida Kahlo, som Imelda Marcos påminner om Dag Hammaskjöld.
Givetvis begriper jag vilket grumligt felslut som ligger bakom kommentatorns felslut, nämligen det faktum att Cohen en gång var transsexuell. Transsexualism, eller 'könsdysfori', är ett medicinskt tillstånd vilket kännetecknas av att personen med absolut säkerhet upplever sig befinna sig i en kropp som uppvisar felaktiga biologiska och somatiska könskarakteristika. Även om man inte på något vettigt vis kan definiera 'kön' (eng. 'sex') rent biologiskt och begreppet mer beskriver ett kontinuum än en polaritet, så tycks de allra flesta besitta en orubblig, essentiell och djup överygelse om att de antingen är 'man' eller 'kvinna' - de som är transsexuella gör det i varje fall. Cohen föddes alltså med en kropp som gav omvärlden den felaktiga bilden att hon skulle sorteras in under begreppen 'pojke' och 'man', och hennes namn, socialisation och allt övrigt rättades efter denna missupfattning. Så går det ju till i denna värld. Sharon fick dock förhållandevis tidigt behandling mot sin transsexualism och kunde fortsätta sin tillvaro med en kropp och ett fysiskt utseende som, så långt det är möjligt med dagens medicinska kunskap, överensstämmer med den egna självbilden avseende biologiskt kön. Transsexualism är sålunda ett beskrivet och definierat sjukdomstillstånd för vilket det finns såväl diagnostiska kriterier som behandling, och när patienten är slutbehandlad är han eller hon inte längre transsexuell lika lite som en person som fått sin cancer fullkomligt botad är en 'cancerpatient' längre. Ej heller genomgår de transsexuella ett "könsbyte". De byter ingenting - de ser bara till att få kroppen i fas med själen avseende sin könsidentitet. Obehandlat är transsexualism ett ytterst allvarligt tillstånd som innebär ett stort lidande för den drabbade. Sharon är sålunda lika mycket en 'riktig' kvinna som Filippa Reinfeldt, Krsitina Lugn och Gudrun Schyman. Cohen är och har alltid varit en kvinna och inget annat, och defititivt inte en "dragdrottning" som gått överstyr.
Det finns ett slags bisarr vrångbild, en vulgärpopulistisk och patriarkal myt, som odlas - inte minst i bögvärlden - av att det ser ut så här: Att en dragdrottning, eller så kallat 'fjolliga' bögar i allmänhet, i sig är mer lika 'kvinnor' än andra män, och att om de vore lite mer 'fjolliga' än de redan är så skulle de vilja 'byta kön' och bli *riktiga kvinnor* - att det finns ett slags glidande skala mellan Andersen och Cohen, och att denna låter sig beskrivas i termer av 'fjollighet', strass och plymer, av "bristande manlighet". Så ser inte den dokumenterade verkligheten ut, utan detta dravel ger bara uttryck åt slapp okunnighet, förlegade könsrollsstereotyper och förakt fär allt som upplevs som 'kvinnligt'. Det är det patriarkat som förtrycker oss som lärt oss allt detta och på klassiskt HBT-manér sprider vi det vidare utan att blinka eller ifrågasätta. Därutöver är det ett tecken på ointresse, nonchalans, respeklöshet och dryghet. Vad värre är så spelar det Makten i händerna, att vi anammat ett tänkande som delar in och bedömmer folk efter stereotypa clichéer och fördomar. Vi är Maktens yttersta överlöpare när vi beljuger, trivialiserar och förnekar de transsexuellas existens och situation, att vi inte ens kan ge dem den grundläggande respekten att tro på dem - det som alltid utgör ett av deras helvetes mest utstuderade plåga, att ingen tror på dem - och lära oss vad saken handlar om, så gör det - lär er saker.
"I used to be Snow White - but I drifted."
-- Mae West
