Kottar i katalysatorn

 


Allt är så långt borta, och jag fattar noll. Jag vet inte vad en byggnadsarbetare tjänar, någonstans i häradet 25-30000:- kanske. Jag har drygt 9000:- per månad i pension. Brutto. Ibland har jag inte ens pengar till mat utan svälter. På riktigt alltså - så att jag tappar vikt och blir yr, frusen och matt. Nu strejkar Byggnads och jag vet inte om de förväntar sig att jag ska känna solidaritet. Jag tror inte ens de vet att jag finns, och hade de gjort det hade de inte brytt sig. Ett jobb. 30000:- i lön. Låter som en B-science fiction från 60-talet. Jag har för mig att gränsen, enl. LO, för att vara *lågavlönad* går någonstans vid 17 eller 18000. Det beskrivs som ett problem att 'en tredjedel av LO:s medlemmar inte har råd att åka på semester varje år.' Jag betraktar allt detta, försöker fantisera om att tjäna 17000 per månad. Jag försöker leka med tanken att ha råd att ta tåget över till Köpenhamn, eller att våga koppla in min telefon. Jag skriker - men inget hörs.


Önskar så innerligt att jag bara vore sur "på Ebba von Sydow" just nu. Eller "sur på Bredbandsbolaget" eller "sur på TV3". Eller "sur på oseriösa killar". Att jag kunde vältra mig i den lyxen. Ack, om jag ändå vore en sexglad, levnadsglad och social machobög, finge leva det enkla livet; en slänggunga av läder, en valkig näve, två stop hembränt och ett tråg rå kalops. Det är samkönad samvaro när den är som finast. Ack, den som ändå vore en ung Laura Bush på knullturné i Tiujana. Jag önskar så att Linda & Fadde vore viktiga för mig. Jag önskar någon vill ge mig en "Krisgrupp" - en präst med grått ansikte, en snipig psykolog och en självgod diakonissa, för då kunde jag sälja dem som sexslavar på E-Bay och köpa mig en ny vattenkran till köket - så vore den krisen löst.


Det hade varit en lisa för själen. Rena semesteridyllen. Som ett ruckel vid Ringsjön. En brinnande berså. Grillparty. Gemenskap. Huvudlöss. Trista grannar. Kapade ben. Ja, det är våååååren, ja det är våååååååren, som har kommit igen, och med den... en kompressor


Tidens linjära natur återstår att bevisa. Jag är en djup och komplicerad person - nästan som snabbmakaroner.


(Epilog: Min närbutik har en lapp på sin dörr där det står: "Vi säljer endast svenska ägg." Det är lögn. De säljer även folköl, nudlar, Risi-Frutti, kinesiska tandborstar, geléhallon i lösvikt och herrtidningar.)


"Ja, yes, ja, ja, vi borde skämmas!
Ja, yes, ja, ja, vi borde skämma ut oss!"

-- Nanne Grönvall

 

Åter till
Bloggbitar