Rosengård mullrar
Antar jag borde orda om kalabaliken på Rosengård. Det är ju såväl dagsaktuellt som nästgårds. Misstänker att jag borde brutalblogga i ämnet, något riktigt politiskt, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för, i ärlighetens namn, jag förstår det inte. Jag begriper inte varför Rosengård ens byggdes en gång, varför någon flyttade dit, varför gatorna gavs namn efter adelssläkter. Jag begriper verkligen inte vad som pågår. Jag har hört argumentet att buset kommer ur en känsla av utanförskap, invandrarkids som inte känner sig välkomna i det svenska samhället och därför bildar gäng och ställer till djävelskap. Det är kanske så. Säger folk att det är så så är det antagligen så. Jag äger ingen erfarenhet som varken kan bekräfta eller motsäga detta, men jag förstår verkligen inte kopplingen mellan att [känna utanförskap] och att [sätta eld på saker] - kausaliteten undflyr mig. Jag vet inte vad det betyder att 'inte känna sig välkommen i det svenska samhället.' eller hur och varför den känslan skulle medföra frustration och ilska. Jag har ingen aning vad det innebär att 'känna sig delaktig i samhället'. Jag har aldrig upplevt den påstådda smärtan av att inte känna att jag finns i ett 'sammanhang'.Jag har autism och allt sådant där; familj, släkt, klan, gäng, nation, sammanhang och delaktighet är bara abstraktioner för mig. Det saknar all innebörd för mig. Min värld består av sex miljarder enskilda individer. Det där med 'grupper', 'grupptillhörighet' och 'gruppdynamik' är ren ockultism för mig, utöver det jag lärt mig genom observation och studier. Jag kan antagligen beskriva alla dessa processer ganska så korrekt, men jag saknar helt förmågan att delta i dem. Jag saknar förmåga, vilja och behov.
Jag ser mig inte som 'en del av svenska samhället'. Det stör mig inte. Jag saknar det inte eftersom det inte betyder ett dugg i min inre begreppsvärld. Jag känner mig inte 'delaktig' i något alls. Detta bekommer mig inte. "Det svenska samhället" är omöjligt att definiera, är något bra nära mytiskt. Vad är det? Midsommarfirande på Öland med 'Små grodorna' och hela kitet? Jokkmokks marknad? En romsk gårdsfest i en förort? Pizza? Det som äger rum inom den konstruerade nationalstaten Sveriges gränser är väl det 'svenska samhället'? De som bor där utgör väl 'det svenska samhället'? Hur kan det ligga sådan massiv och känslomässig kraft i dessa abstrakta och odefinierade begrepp? Jag begriper det inte. Det är något djupt icke-autistiskt som försiggår här, och jag är så djävla 'clueless'.
Exakt vad är det dessa ungdomar och barn inte känner sig delaktig av? Vad är det som gör dem så arga? Troligtvis ställer jag frågan fel. Jag frågar på autist-vis, efterfrågar de logiska sammanhangen. Jag kommer aldrig att få ett svar. Jag misstänker de är på jakt, inte efter ett konkret, beskrivbart sammanhang, utan en *känsla*, en känsla av att höra till, att betyda, att vara en del av något större, och hittar hon inte denna känsla så blir den icke-autistiska människan desperat och kan i stort sett ta sig till vad som helst, eftersom inget skrämmer er så som känslorna av avskiljdhet från andra och att ej finnas i ett större sammanhang. Det är själva urdriften i er - er styrka och er förbannelse. När den ensamma människan söker sin flock är inget heligt, och nåde den som ställer sig i vägen. Vad detta handlar om är kärnan i det icke-autistiska varandet, det som brukar beskrivas ungefär som: "Om jag inte kan bli älskad vill jag bli fruktad, allt för att bli sedd. ALLT!" Ni bara måste känna att ni uppgår i något större, något som är mer än summan av delarna. Ni vill behövas och bli behövda. Ni lider när de ni älskar lider. Ni delar något, liksom styrs av osynliga krafter. Ni delar något slags gemensamt känslomässigt spänningsfält, någon form av kollektiv medvetande till vilket jag inte äger tillträde. Jag kommer aldrig att förstå er i djupet, och vice-versa. Vi kommer aldrig att fullt ut kunna kommunicera. Det är lite synd..Oändlig är skapelsens mångfald; hexameter, nygotik, nematoder, Donatella Versace. geishakulor, hammarhajar och blyhagel. Läppbjörnar och arsenik. Outsinlig är naturens variationsrikedom. Jag vänder mig bort i kramp. Sådant begriper jag däremot.
"It is not the simple statement of facts that ushers in freedom; it is the constant repetition of them that has this liberating effect. Tolerance is the result not of enlightenment, but of boredom."
-- Quentin Crisp
