Lidandets kalk
Ja, just det..
Jag glömde en sak... Det sägs att lidande adlar, att smärta och lidande gör dig starkare och ger dig visdom och mognad. Ok - låt oss reda ut detta en gång för alla: Det finns inget som helst samband mellan 'lidande' och 'visdom'. Inget som helst. Riktigt var denna myt kommer ifrån vet jag inte. Förr var det en maktens härskarteknik; "Om du bara tåligt uthärdar din miserabla existens så kommer belöningen i himlen." Vägen till frälsningen går genom dödens mörker. Saliga äro de lidande ty de skall tusenfalt kompenseras. Alltför få går på sådant numera, så taktiken har ändrats och förmedlas av diverse profeter, alltifrån Oprah och vår egen klämkäcka Mia Törnblom till hela New-Age-mytologin och diverse självhjälpsläror.De försöker tuta i oss att livets problem och motgångar, att den smärta vi utsätts förr är "utmaningar" som vi ska lösa, att "livet är en skola." - vilket såklart är lätt att påstå när man heter Oprah och har en årsinkomst som motsvarar ett smärre u-lands bnp. Alltid rotar hon fram de starka, de lyckade, de driftiga, de framgångsrika. De där som i grunden har en uppblåst självkänsla, de där som kan gå över lik för att nå tillbaka till sin forna glans. Aldrig talar hon med dem som knäckts av sin plåga, den skriande majoriteten som dukat under. Hon besöker inte dem som hamnat på dårhus, självmördarna, de oåterkalleligt själssjuka, de som livet knäckt bortom all räddning, de vars inre låga oåterkalleligen slocknat. En framgångsteologi så god som någon, det där, och dessutom en Guilt Trip av Guds nåde; Lidandet är en nåd; att du sitter i rullstol, att dina barn mejats ner av ett rattfyllo, att din pappa knullat dig, att din man kastat syra i synen på dig, att din kropp är full av cancer. Tacka för detta lidande, välkomna dina helveten, ty det är *livserfarenhet* sådant, det är en gräddfil till lyckan, till frälsning och buddhaskap. Klarar du inte av att komma igen är du svag. Du lyssnar inte på din *inre gudomliga röst*. Du saknar tillit. Du har inte läst Dr. Phils böcker. Du har inte skänkt tillräckligt med pengar till Oprahs 'Angel Network'. Misären är en gåva så du en dag ska få en egen talkshow. Så talar maktens lakejer som inte vill att folket ska resa sig och börja ställa krav.
Det kommer inget gott ur lidandet. Den är ingen genväg till visdom och livskunskap, möjligen en ofantlig omväg till att alls orka uthärda. Tänk Auschwitz. Tänk Darfur, Srebenica, Irak, slaveri, våldtäkter i krig, hängda bögar i Iran, fattigdomen, hungersnöden. Tänk vilket kompakt lidande dessa drabbade vederfarits. Tänk så visa de måste vara, så ofattbart livserfarna, nästan som gurus. Inte kan vi ge dem ett behagligt liv, inte. Inte kan vi då förvandla dem till bortskämda, ytliga och egocentriska lyckotroll. Då blir Gud ledsen. Ett djävligt liv gör dig vis, klok, ödmjuk, värdig och till en *vacker själ*. Ett behagligt liv gör dig till Paris Hilton.
Antar ni har sett ex. överlevare från koncentrationslägrena, från Rwanda. De mår inte bra. De är inte lyckliga. De lider fortfarande. De är inte tacksamma. De hade gärna sluppit. Vägen till visdom går inte via lidande. Däremot går vägen till lidande genom visdom, men det är en annan historia.
Det finns många strategier att hålla folk på mattan och att inkapacitera massorna. Detta jag beskriver ovan är en av de mer lömska.
"Det som inte dödar dig gör dig starkare" sägs det. Detta är inte sant. Det som inte dödar dig gör dig konstigare. Det gör dig svagare, bittrare. Det maler dig till grus, och den visdom du möjligen når är aldrig tack vare din plåga, utan alltid den till trots.
"You are an imperfect being, created by an imperfect being. Finding your weakness is only a matter of time."
-- Borg-drottningen
