Like a Prayer
Det är sällan jag får feedback på det jag skriver, vilket är skönt. Jag vill egentligen inte ha det. Beröm går dock bra. Rena förolämpningar kan jag leva med. 'Konstruktiv kritik' besparas jag helst. Konstruktiv kritik är så bottenlöst självgott. Hur som helst: I går damp det ner feedback i min hotmail, feedback på mitt inlägg "Halleluja" i vilket jag dissar kristendomen så till vida pass att blommorna vissnar. Jag har inte besvarat mailet, och kommer inte att göra det - under några som helst omständigheter - och detta av flera anledningar; det går inte att debattera med kristna, allra minst med rabiata och uppjagade representanter för högerfrikyrkorna. Frikyrkoretorik är behäftad med ett slags baklängeslogik som är helt omöjlig att bemöta. Som hos all sekterism går deras resonemang runt, runt, runt och ner i diket. All input slutar alltid med att de får bekräftat att de har rätt och andra har fel. Deras värld sönderfaller i rätt och fel, och inte så mycket mer. Jag kan inte tala med sådana människor. Ett försök att lära en grävling att tala fornpreussiska skulle antagligen krönas av större framgång. Däremot drar jag mig inte för att förlöjliga brevskrivaren här på bloggen. Skrupler är inte min starka sida och jag är definitivt ingen "people person". Jag hyser inga som helst betänkligheter inför att såra hans känslor. Hans harmsenhet och djupa känsla av förorättning bekommer mig inte - en liten lyx som min empatibrist ger mig. Det är krig och månen är röd av blod. Hon orkar knappt över horisonten, så tung är hon.
Hur som haver; så här skriver den kristne:
"Du formulerar din beskrivning av den kristna tron med kärlekslöshet och förakt i tonen."
Ja, du anar inte - du anar inte en bråkdel av det föraktets omfattning. Du anar inte vilken ringaktning jag hyser inför det miserabla hat och det intellektuella haveri som frikyrkorna och den patriarkala kristendomen i allmänhet svärtat ner människans historia med. "Kärlekslöshet"? Tja, det kan jag väl kanske skriva under på. Jag tillhör ju de där som inte skiljer på 'sak' och 'person', så besvärjer du dig till en högerkyrka, med allt vad det innebär av HBT-hat, kvinnoförtryck och illitterat vetenskapsförakt, så tycker jag inte om dig, vill inte umgås med dig, eller ens tänka på att du finns. Du är det du tycker och tror, och du är min fiende. Försoning finns inte på min karta. Din blotta existens är en krigsförklaring mot allt som är jag.
Han traggar vidare med sitt väckelsenonsens..."Gud älskar dig, och vill ha gemenskap med dig! Att du föraktar Honom förändrar inte hans kärlek till dig. platsen i himlen är din, om du vill ha den. Vill du ha en Gud som talar till dig? Det gör Han. Vill du ha en Gud som leder dig? det gör Han. Vill du ha en Gud som älskar dig? Det gör Han."
Tack ska du ha, men jag kan leda mig själv. Jag vet själv var isen bär. Jag vill inte att han älskar mig. Jag förbehåller mig rätten att säga nej till sk. 'kärlek', i alla fall när den är av den kalibern. Platsen i himlen kan du ge till någon som vill ha den, någon som är genomskinlig och utan färg, någon svag nickedocka som krälar i dyn inför auktoriteter, någon som är så mentalt oduglig att han säger 'ja' och 'amen' till vilken som helst gallimattias som du kör ner i halsen på honom. Jag har asfalt och drakblod i ådrorna och att sätta mig i himlen vore som att hälla två droppar cyanid i en kanna hallonsaft. Tro mig: Ni vill inte ha mig där. Min himmel är Gudinnans moderskepp, väldigt och mörkt med spända segel av svart läder och violetta vimplar som piskar i solvindarna. Vi dyker snart upp på er radar. Vi har kanonportarna öppna. Vi kommer inte att ta några fångar. Bäva månde det Nya Jerusalem, när Krigarna skålar i änglablod.
[Ja, ja.. jag vet att detta är skrivet mot bättre vetande. Jag vet att jag kommer att få ett nytt mail, med ännu mera dravel i. Jag vet allt detta, men vad fan.. jag har inget bättre för mig för stunden. Risk finns också att jag kommer att bli utsatt för förbön i något dammluktande bönehus. Tur jag har min foliehatt.]
"Jag kan sjunga hur jag vill.
Mig är allt förlåtligt.
Tiger, panter, puma följa mina steg
till min klippas häll i skogen."
-- Edith Södergran
