Pappaliv
Pappaliv är en kamratförening av skitnödiga och missnöjda karlar. De har en trist webplats som jag inte tänker länka till. De hade visst synpunkter på domen i Eksjö tingsrätt häromdagen, den där rätten fastslog att en kvinnojours medlemmar inte är skyldiga att eftersforska sanningshalten i de påståenden som kvinnor som söker tillflykt hos dem gör, att det inte är olagligt att, som privatperson, lita på vad folk säger. Eksjö tingsrätt begrep det som Pappaliv inte tycks begripa; att Kvinnojourer inte är en myndighet utan en frivilligorganisation bestående av volontärer som utför det arbete som våra myndigheter skiter i, nämligen att ge misshandlade och förföljda kvinnor skydd och hjälp.
Pappaliv tyckte det var så hemskt att kvinnor kan söka anonymt hos kvinnojourer och att det inte med lätthet går att spåra kvinnor som sökt jourernas hjälp. Kan tro Pappaliv tyckte det, ja, för det är väl varje huspatriarks, kvinnomisshandlares och stalkers högsta önskan att deras offer ska kunna spåras. Pappaliv tyckte visst också något i stil med att 'Kvinnojourer missgynnar papporna.' Ja, det hoppas jag verkligen att de gör. Är det en kvinnojour värd namnet så ser de till att 'missgynna' papporna så mycket de bara kan. Det är liksom deras uppgift, deras förbannade skyldighet att hålla papporna, ex-männen och pojkvännerna kort, att hålla dem borta från offren.
Kvinnojourer har inget ansvar gentemot männen. De har rätt att vara så partiska de bara vill, att ljuga, narra och *missgynna* karlarna så mycket de önskar. Kvinnojourer har en enda uppgift: Att till varje pris skydda de kvinnor som förföljs, misshandlas och trakasseras av män. Inget annat. Pappaliv ska endast hålla käften. De äger ingen rätt att ha några som helst synpunkter på Kvinnojourers arbete. Papporna behöver inga försvarare, för de har hela djävla det patriarkala Kukväldet på sin sida så de reder sig nog, och om en karl nekas umgänge med sina barn så finns det antagligen en mycket bra anledning till det. Det är så gränslöst patetiskt när heterokarlar utmålar sig som offer när det är de som besitter de ultimata privilegierna, och - per se - inte KAN förtryckas. Det är som att höra ett gäng SS-banditer i det sena trettiotalets Nazityskland ynka sig över och känna sig förtryckta för att de inte blir insläppta i synagogan. Man blir inte direkt imponerad...
De allra flesta män har såklart inget som helst begrepp om vilken verklighet kvinnor lever i; om den ringaktning, det förakt, den sexualisering och det ständigt i luften hängande våldshot som kvinnor lever under. Det råder en viss artskillnad mellan Kvinnojourer dit kvinnor flyr för livet undan våld och ibland hotande död och sk. "Mansjourer" där grabbarna sitter och dunkar rygg, glor på silikonpattar i Slitz, gnäller över att 'bitchen' inte låter honom träffa ungarna när han knäpper med fingrarna och att han känner sig *osäker i sin mansroll* därför att 'slynan' där hemma inte låter honom knulla henne analt när han känner för det.
Tycker ni jag är onyanserad, rabiat och onödigt provokativ? Då skulle ni se det första utkastet till denna text..
"Tika taka, oko pola tri.
Stipnut ces me da se ne vidi.
Znam ja dobro takve kao ti.
Davoli su tvoji kumovi!
Moja, moja stikla"
-- Severina
