Mors dag
Mors dag är idag i allt väsentligt ett grosshandlarjippo och en värdekonservativ pekpinne. Jag läste på en smula på nätet och fick lära mig att historien bakom MD inte är så trist som man hade kunnat misstänka. Anna Jarvis, som grundade det hela till sin mor Anns ära, var alls inte nöjd med den kommersiella utveckling som hennes skapelse kom att bli. "[She] became embittered because too many people sent their mothers a printed greeting card. She considered it 'a poor excuse for the letter you are too lazy to write.'"
Mamma Ann, föremålet för initiativet, var inte heller den bullbakande hemmafru man kanske kan misstänka utan något av en aktivist med fokus på fredsarbete, kvinnors livsomständigheter och sociala frågor - så försiktigt och försynt och som nu allt detta tog sig uttryck i det sena 1800-talets USA.
Oaktat att mor och dotter Jarvis knappast kan anklagas som progressiva feminister med våra mått mätt så var de det i betydligt större utsträckning än detta förunderliga hjärnsläpp. (borttappad länk)
Jag har ingen moder att uppmärksamma idag. De två kvinnor som kunde pretenderat på denna titel är bägge borta från jorden. Den ena var hon som födde mig, men hon ville inte ha mig. Den andra var galenpannan som adopterade mig. Hon ville inte heller ha mig, men insåg det alltför sent. Nivea och Salmonella, mina mammor; båda var ej snälla. Båda äro döda.
På tal om moderskap; jag har inte helt lätt att begripa mig på många flator och bögars besatthet av att skaffa barn och bli föräldrar. En av *perksen* med att vara homo är ju just det att man slipper, och jag har svårt att se alltihop som något annat än en eftergift till heteronormen och en metod att ställa sig in hos Normen genom att säga: "Titta; vi är precis som ni. Vi har villa, vi är gifta, vi har barn, vi är med i Hem och Skola, vi röstar på KD." Machobögar och femmeflator i mexitegel-suburbia med ariska sagobarn, en skelögd golden retriver, en leasad SUV och tapas på fredagskvällen.
Att vilja skaffa ungar är omgärdat med diverse mystik; att det är ett slags biologiskt imperativ mot vilket man inte kan värja sig och barnlöshet utgör det ultimata fiaskot. Föreställningen att var och varenda frutsam individ av en art ska bilda livslånga tvåsamheter och avla avkomma i tid och otid är en kulturprodukt och då rakt inget de allra flesta högre däggdjur skulle känna igen sig i. Våra närmaste släktingar; schimpansen, har en ovana att slå varandra på käften i tid och otid. Det är svårt att förebrå dem detta då de styrs av instinkter och evolutionär programmering på ett vis vi slipper. Vi kan välja. Vi kan även välja om vi vill skaffa ungar eller ej. Vi är inte viljelöst drivna av någon 'biologisk klocka' eller urkraft att fortplanta oss.
Så göm er inte bakom något slags biologiserande mytologi för att rättfärdiga ert barnalstrande. Ni väljer - väljer av konvenans och utefter en vilja till anpassning. Bögar och flator är lika indoktrinerade som alla andra att man inte är en 'fullkomlig' människa förrän man fortplantat sig, att ens liv är förslösat om man inte sprider sina gener vidare, hur halvdana dessa ännu är. Detta är en patriarkal heteromyt av modellen större; att en människas värde ligger i dess förmåga att skaffa barn, och sambandet mellan det heterosexuella samlaget och barnalstring är ju ganska synligt. Allt sex som inte leder till avkomma är syndigt och homosarna kan möjligen kompensera sitt ogudaktiga sexliv genom att åtminstone försöka producera en eller flera yngel; med hälp av vanligt heterosex och en flaska gin eller diverse glasburkar och pipetter.
Det är varken en skyldighet eller en rättighet att skaffa barn, och personligen kommer jag att dö barnlös. Jag har aspergers syndrom och det som i en generation uttrycker sig som en lätt och högfungerande autism kan i nästa generation yttra sig som fullt utblommad autism. Jag har alkoholistgener och adhd och jag anser mig inte äga rätten att spela evolutionär rysk roulette på det viset. Jag äger inte rätten att utsätta en ofödd människa för de riskerna, och sådant kanske vore något för folk att tänka på innan de skaffar sig den ena ungen efter den andra som egotripp, för att fylla diverse inre tomrum eller bara för att skaffa en bebis som husdjur.
"Wire hangers, why? Why? Christina, get out of that bed. Get out of that bed. You live in the most beautiful house in Brentwood and you don't care if your clothes are stretched out from wire hangers. And your room looks like some two-dollar-a-week furnished room in some two-bit back street town in Okalahoma. Get up. Get up. Clean up this mess!!"
-- 'Joan Crawford' -- Ur; Mommie Dearest
