The State of the Nation
Ibland undrar jag om det alls är lönt att blogga, utöver den känsla av befrielse som följer på att få avyttra allt det varav hjärtat är fullt, att få rensa ut sig, att få nyttja nätet och era intet ont anande datorer som kattlåda, få sprätta grus i era ögon. Bloggportalen vanprydes av en lista över de vanligaste söktermerna. Denna morgon såg de vid ett givet ögonblick ut så här:
1. sexblogg*
2. gruppsex
3. sex
5. ebba von sydow
4. stringtrosor
6. johanna sällström
7. stureplan
8. otrohet
Detta är vad det nyvakna Sverige vill veta mer om i den veka sommargryningen. Morgonstånd har guld i mund. Ack, denna fixering vid sex, av att läsa om det, titta på bilder och filmer av det, att prata om det, att leva det. Missförstå mig nu inte; jag har inget alls emot sex, au contraire, och jag har troligtvis haft mer och märkligare sex än de flesta av er, men detta ämnar jag inte dela med mig av. Att sitta och söka på 'sexbloggar' är inte att ha sex lika lite som att, med en burk mellanöl vilande på isterbuken, det är sport att glo på fotboll på tv. En parallell; jag har lyft skrot med intensiv regelbundehet sedan 1991, men jag är inte ett dyft intresserad av det. Det skulle aldrig falla mig in att köpa en tidning om fitness och bodybuilding eller göra mig till medlem i något träningsforum å nätet för att sitta och diskutera kreatin, pec-decks och vasslepulver med samma kilopris som saffran. Jag är helt ointresserad av gym/fitnesskulturen. Däremot uppskattar jag att göra det som denna befattar sig med; nämligen att lyfta stycken av metall i syfte att expandera sin muskelmassa. Fåfänga och endast fåfänga driver mig. Jag fyller snart 45 och måste rädda det som räddas kan.
På samma vis förhåller jag mig till sex; som konversationsämne, litterär begivenhet, cineastisk tilldragelse, bildupplevelse och mental besatthet är det så grymt ointressant att blommorna vissnar och klockorna går baklänges, men som syssla per se äger det en viss tjusning. Begriper ni nu distinktionen mellan att 'göra något' och 'ha något som intresse'? De män jag träffat på som är besatta av pornografi, sexchattande och hela djävla porrkulturen är sällan några framstående älskare, lika lite som den blekfete medelålders mannen med sin chipspåse är att betrakta som en framstående fotbollsatlet där han sitter framför tv:n och hejar på Zlatan. Tomma tunnor skramlar mest och genialitet tiger oftast still.
Lika lite ser jag vitsen med sådan där telefonsex.. verkligen.. jag begriper det inte. Det är som att vara utsvulten och ringa till någon som pratar om mat. Varför man skulle utsätta sig för slik pina övergår mitt ringa förstånd. Egentligen är det lika svårbegripligt som logiken bakom att glo på porr; som att vara hungrig som en bakfull varulv fjättrad i ett salladssland och försöka bota detta genom att bläddra i kokböcker eller genomlida en DVD-box med Mat-Tina. Det är hemskt och det är underligt.
Hur avtändande och banalt är det inte med folk vars hela existens roterar kring sexprat, porr och sitt eget underliv? Hur blev de sådana? När tappade de alla andra uttrycksformer än ren vulgaritet? Vad får dem att tro att det är ett tecken på frigjordhet och fördomsfrihet? Vad får en människa att tro att det är en fullt rimlig sysselsättning att timme efter timme sitta och dra i dököttet framför en pixlig och hackig webcambild? Vad är syftet med att göra porr till en livsstil? Att reducera sin existens till en snopp?
Pornografi är vanligen enfaldigt och trist. Pornografi är nästan alltid ett utslag av kvinnoförnedring, utnyttjande av barn och unga och avhumanisering i största allmänhet, och det är ganska avtändande, om man säger så. Genitalier gör sig sällan bra på bild. Problemet är inte moraliskt. 'Moral' är ointressant. Alla dessa krumma nätpittar, denna krampaktiga, tvångsmässiga kåthet och detta evinnerliga tjat om "knulla, knulla, knulla." utgör ett mentalhygieniskt problem och möjligen ett estetiskt.
Titta på listan där uppe igen: sex, sex, sex. Huruvida sökfrasen *ebba von sydow* är ett utslag av mäns hunger efter allt som de anser vara pornografi eller folks besatthet av att frossa i Ebbas ömkliga konsumtionshysteri vill jag låta vara osagt. Kanske spelar det mindre roll, kanske är det sak samma. Och sedan *otrohet*. Till listan av materialism, ytlighet och sexmissbruk lägger vi nu 'svekfullhet', och snart är det mänskliga fallet fullbordat.
Sex, sex, sex, svek och ytterligare lite sex kryddat med folks fascination över vad de rika har shoppat, hur det går till hos överklassen, vilka som flamsat runt kring otäcka, otäcka Stureplan. (Jodå.. jag har varit där, och även på kvällstid, och jag har sällan känt mig så olustig.)
Och mitt i allt detta; Johanna Sällström. När intresset för porr och pengar inte längre räcker, så låt oss som de lustuggade hyenor vi är frossa i männsikors tragedier. Den är nästan bättre än kåthet och avund, den där känslan av hisnande bävan inför den yttersta fasan, döden; eller hur? Den där kittlande förnimmelsen av skadeglädje ni känner inför en avliden sk. kändis. Ni vill säga: "Hu, så hemskt.", men innerst inne vältrar ni er i känslan av självgod triumf, för avståndet mellan dyrkan och missundsamhet är mikroskopiskt litet.
Johanna Sällström har anhöriga, efterlevande, vänner, och även om de kanske inte läser allt som skrivs så vet de att eländet finns, alla blogginlägg och hemsidestexter som sprider nedrigheter, spekulationer, rena lögner och osammanhängande dravel om den de mist, den de älskat. Skamligt är det. På buken ålar det som ett nersölat och stinkande monster.
Dimman lättar en smula utanför mitt fönster. Pariesrhjulet i Folkets Park börjar framträda som ett blekt sigill. På nätet sänker sig dock smoggen; förråande och enfaldig pornografi, blind anfäktelse över prylar, pengar och status och, när detta inte är nog, ren och skär likskändning. The State of the Nation såsom denna föreligger en dag i maj..
Tänk; jag gillade verkligen människor när jag var yngre, men det blev nästan min död, så jag slutade med det..
"When I was a very small boy,
Very small boys talked to me
- - -
I used to think that the day would never come
That my life would depend on the morning sun."
-- New Order.
