F i t t a v u n d

Kan ingen förbjuda psykoanalys?!

 

Det var en gång en man som hette Sigmund Freud - karkakarl, kokainist och med alldeles för mycket fantasi för sitt eget och framtidens bästa. Han är fadern till det befängda tankemonster som kallas psykoanalys. Genom att försöka hypnotisera överklasskvinnor kom han fram till en rad bisarra begrepp som exempelvis "Penisavund". Freuds påtända fantasilandskap var befolkat av små barn som samtliga var väldigt heterosexuella och dessutom, intill mordlust, kåta på sin förälder av 'motsatt' kön.

Mansgrisig rappakalja, förnedring och sexualisering av kvinnor och barn, incestuöst, avhumaniserande av kvinnan, heteronormativt, kärnfamiljsorienterat. Psykoanalysen var den givna arvtagaren till religionen under det alltmer sekulariserade 1800-talet, och frågan om vilken av de bägge som ställt till mest djävelskap kan kanske diskuteras.

Enligt klassisk psykoanalys genomgår barnet en serie utvecklingsstadier; bl.a. den falliska fasen vilken sägs inträffa mellan 3 och 6 års ålder. Barnet upptäcker då könsorganen och blir, som en slags följd av detta och av oklara orsaker, kär i ’motsatt’ förälder. Den lille gossen drabbas under denna fas av oidipuskomplex; pappan blir en rival vilket gör att pojken blir rädd att pappan ska knipsa av snoppen - also known as; kastrationsångest. Pojkens geniala lösning blir att identifiera sig med sin fader. Han kan inte få mamma, man han kan bli som sin pappa när han blir stor och få en kvinna som är som mamma. Nåväl...

Däremot; den lilla tösen drabbas i detta stadium av just penisavund vilket är just det det låter som: De blir avundssjuka för att de inte har kuk, de är ledsna för att de inte "Har något mellan benen", inte "Har något könsorgan". Detta följer varje kvinna som ett djupt och livslångt trauma. Det är varje kvinnas stora sorg - att hon inte blev man. Det är varje mans stora sorg - att han aldrig fick knulla sin mamma. Ja, det är så vimsigt och oredigt så man baxnar...

Givetvis utspelar sig allt detta i det mytiska "undermedvetna" till vilket endast psykoanalytikern har tillträde. Psykoanalysens teorier går inte att bevisa på något känt sätt och har därför mer och mer marginaliserats och avfärdats inom den vetenskapliga världen som 'pseudovetenskap', vilket är ett fint ord för 'rappakalja', dock ej tillräckligt mycket eller tillräckligt snabbt! Att psykoanalysen är rent djävla tjurbajs torde tala för sig självt. Olyckligtvis finns det inom den svenska psykiatrin kvar mycket psykoanalytiskt skrot, till skada för inte minst patienter som jag, med så kallade neuropsykiatriska handikapp som adhd och aspergers. Psykoanalysens ovilja till att ta till sig vetenskaplig och biologisk forskning om te.x. hjärnan är hårresande. Deras ovilja mot diagnoser likaså. Än i denna dag avfärdas folk med adhd inom psykiatrin av okunniga, ovilliga och psykodynamiskt inriktade läkare och psykologer. Än i denna dag skuldbeläggs mödrarna till autistiska barn. Yrkesgruppen 'psykologer' är antagligen den som försyndar sig mest i dessa avseenden, och jag hoppas att denna yrkeskår är på utdöende och ersätts av folk som har utblildning på vetenskaplig grund.

Ingen annan än en man kan ha hittat på begreppet 'penisavund'. Vad finns det att vara avundsjuk på? Inte mycket för det mesta. Penis är ett ganska fult, rödaktigt utskott som i bästa fall ser ut som något slags förhistorisk vattenorganism och i värsta fall som om den hade varit med om en mycket svår olycka. Det hänger och slänger. Ibland spretar det lite.

Så nu är det dags att förnya psykoanalysen med ett nytt begrepp: Fittavund. Efter att ha ha djupdykt i det kollektiva undermedvetna har jag nått insikten att de allra flesta vilka naturen ej begåvat med en fitta (Vanligen allehanda män) är bottenlöst avundsjuka på dem som har det eftersträvansvärda och överlägsna organet. Detta visar sig på många olika vis; genom flitigt bruk bland bögar av ordet "pojkfitta", genom att många män, som kompensation, utvecklar hålrum i exempelvis hjärnan samt genom försvarsmekanismen *projektion*, vilket tagit sig uttryck i att män genom historien uppvisat en benägenhet att göra hål och öppningar i varandra medelst svärd, andra stickvapen och ballistiska projektiler. Saken är bevisad. Freud hade fel. Qatt hade rätt.