90-talet
90-talet
90-talet har varit borta så länge nu att man börjar få en överblick över det, och nog ryser man en smula. Det var årtiondet när allt det gamla försvann; alltifrån kommunister till välfärden. 90-talet startade med Twin Peaks och avrundades med Arkiv X och där emellan var allt just exakt på det viset; en tvetydig, lite dunkel värld i ganska dova färger och man hade känslan av att allt inte var som det såg ut att vara, att något mystiskt och skrämmande bubblade under ytan. Katastrofkänslan fanns där, förnimmelsen av att undergången var nära - precis som det ska vara när ett århundrade och till och med årtusende ligger för döden. Igen spanade vi efter Den Stora Kometen. Borta var 80-talets solariemikrade pastell-lyx. Nu raknade permanenterna, ansiktena bleknade och Friskis & Svettis-musklerna atrofierade. Det var grunge, eurotrash, heroin chic och musiken blev tung, svår och mörk. Som Björk. Eller så flydde man in i trolska, romantiska etnodrömmar. Som Enya. På kassettband såklart. Till och med dofterna blev tyngre; murrigt kryddiga och nästan kväljande söta; som Gaultiers herrdoft, den i torsoflaskan. 90-tal så det bara visslar om det.90-talet var årtiondet välfärden dog. Plötsligt blev det svårt att få tag på en läkartid, att få hjälp av de myndigheter som var satta att hjälpa oss - de började säga 'nej'. Plötsligt fick man välja bort saker som medicin och tandvård. Politikerna skulle 'spara' och vips var vi tillbaka i 30-talet. 80-talet var det sista decenniet där folk faktiskt trodde på framtiden. På nittiotalet var 'framtiden' något man skrämde sina barn med.
Muren föll och halva kontinenten sipprade sakta tillbaka till sitt europeiska urhem, dröp av ett halvsekels uppdämda drömmar om en västlig utopi med obegränsat med prylar, pengar, droger och sex. Man kunde köpa små bitar av berlinmuren och billiga ryska klockor med bilder av röda stjärnor och kyrilliska bokstäver som läste 'Glasnost' och 'Perestrojka'. Östeuropa föll sönder i en mängd små operettrepubliker och snart är vi alla med i EU och Nato och utan en yttre fiende började vi slita struparna av varandra.
Internet kom och det var 56-modem, irc-chatt och multimedia. Man lärde sig LINUX. Och alla disketterna. Minns ni dem? utspridda som kortlekar runt 386:an eller Mac-performan.
Nu i bakvattnet tycker jag mig märka att 90-talet uppvisade en tydlig vurm för det övernaturliga, för det hinsides och det okända. Folk hade kristaller i bokhyllan, dream catchers över sängen och sprang på seanser, kanaliseringar och pratade med änglar. Det gjorde inte folk i någon större utsträckning på 80-talet. De gör det inte idag. Strorögda rymdvarelser dök upp överallt. Till och med på espressokoppar, för 90-talet var även det årtionde när vi slutade 'dricka kaffe' och började dricka espresso, cappucino och macchiato.
Milleniebuggen - Den kom aldrig. Jorden gick inte under. Trots alla filmer från decenniets sista år på temat; Deep Impact, Armageddon, Independence day och allt vad de hette. På nåt vis överlevde vi tolvslaget och lämnade så ett decennium bakom oss som jag tror historien kommer att ge en betydligt större tyngd än vi kanske ser idag. Något hände på 90-talet. Något vände. Framtiden får utvisa vad..
