80-talet
80-talet
80-talet har blivt riktigt retro och Gudinnan vete varför. Åttiotalet var det nya 30-talet med högerspöken som Thatcher och Reagan och allt det där andra ni vet som det talas om i dagens 80-tals-nostalgi; benvärmarna, Takano-overallerna i rosa och mintgrönt, axelvaddarna och midjekavajerna med uppkavlade ärmar. Mobiltelefonerna stora som kylväskor. De gigantiska tuperade håren. All hårspray. Och filmen 'Hairspray' såklart. Jodå, 80-talet var allt det där men det var också en tid av narcissism där allt roterade kring den egna kroppen, den egna lyckan och den egna ekonomin. Jag kan säga exakt vilken dag det var när 70-talet dog och 80-talet föddes. Det var den dagen när de allra första ekonominyheterna sändes på TV - inte för jag nu alls vet när det var, men det var i början av 80-talet. Folk började springa på gym och aerobics och nya begrepp, okända för tidgare årtionden började susa runt, begrepp som 'satsa på dig själv' och 'självförverkligande'. Folk var inte längre med i basgrupper för de förtryckta massornas frigörelse, utan sprang på kurser i 'Jag-utveckling' och 'eget företagande', och på den vägen är det.Det enda på bilden som väl känns riktigt nostalgiskt och genuint åttiotal är det airbrushade skivomslaget till Lipps Inc:s 'Funkytown', fast å andra sidan blir det inte mer åttiotal än så, rent grafiskt. Nallen är en påminnelse av ett annat 80-tal, bakom järnridån, den som skulle komma att rasa decenniets sista år. Nallen 'Micha' var symbolen för OS i Moskva 1980, och de som såg avslutningen minns hur ett publikhav med olikfärgade små pappersark frammande bilden av en gråtande Micha. I sanning profetiska tårar.
Rubiks kub såklart. Jag har aldrig lyckats lösa den. Min begåvning är av en annan art, en art som under tidigt 80-tal fick mig att bli synthare och smyga runt i Kalmar i en fotsid svart rock, svartfärgad fire-fly-lugg ner på näsan, myggjagare och kajal. Nog kände jag mig som ET, strandad från en fjärran stjärna, svår och oförstådd. Då hette det synthare, i dag heter det 'emo', fast egentligen betyder det bara 'ung'.
Den lilla leksaksbilen är en känd designklassiker från 80-talet, om jag bara vore människa att komma ihåg vem som gjorde den. Det fanns ett litet flygplan också. Jag minns att den lilla runda bilen kändes befriande bland all strass och alla pasteller. En liten och greppvänlig motkraft.
Det fanns en annan motkraft också; Punken och allt som kom ur den. I början av 80-talet hade den satt sig i Sverige och överallt satt små tagghåriga och ilskna punkare och gjorde fanzines - med sax, tuschpennor och papper. Innan hemdatorn, ni vet. Ovan ett ex av 'Outfit', en lokal, malmöitisk publikation med löften om våld och porr, men som mest innehöll diverse artiklar om musik av obskyra källarband. I Kalmar hade vi bandet 'Knuckle Dusters' med sin enda hit 'Klumpar av kiss och strålar av bajs.'. De larmade och stod i, punkarna. Det är lite märkligt att idag se kids som inte ens var födda då komma strosandes i fullt punk-ornat. Känns som att se folk gå runt i folkdräkt, som om rumtiden råkat hosta till en smula, hickat upp små punkare ur det förflutna.
Om ni tittar riktigt noga ovanpå fanzinet ser ni en liten sak. Det är Salacious Crumb - Jabba the Huts lille sidekick i 'Jedins Återkomst från' 83. En sinnebild för den tiden så god som någon.
Järnridån, ja.. Den ser ni här ovan. Kartan är över 'Berlin - Hauptstadt der DDR' från 1984. Jag var där året efter - i det delade Berlin. Genom Checkpoint Charlie gick jag. Den gränsövergången återfinns i underkanten av kartan och det ser ut som det går en gata rakt ut i ingenting, ut i en veteåker, för Västberlin fanns liksom inte, inte ens på kartorna.
Det sägs att en av anledningarna till Sovjets fall var att de inte längre hade råd med kapprustningen och vem hade råd att hålla jämna steg med Reagans 'Star Wars'-drömmar? Sovjet hade långt gångna planer på en egen rymdfärja; Buran-projektet. Det bidde ingen rymdfärja, men väl en byggmodell i en låda med spaceiga idolbilder. På tal om Star Wars och rymdfarkoster. 80-talets snyggaste formgivning är utan tvekan Bobba Fetts rymdskepp Slave I som gjorde sin debut i 'Rymdimperiet slår tillbaka' 1980. Farkosten pryder mitt hem och en detaljstudie av den ser ni här nedan. Ni får bara se en liten bit och inte hela härligheten, för nästa årtionde kommer att lära oss att vara tacksamma för det lilla. Det blir 90-tal och festen ska komma att ta slut..
