50-talet
50-talet
50-talet var optimismens förlovade land. Kriget var över och allt kunde bara bli bättre. 'Tonåringen' föddes och TV:n gjorde sitt intåg, och i och med tv-apparater och tonåringar blev inget mer någonsin sig likt. Enda orosmomentet var väl 'ryssen' och i USA jagade man kommunister med ljus och lykta. USA var nu kosmos medelpunkt. Under kriget hade kvinnorna fått ta plats i industrin och andra verksamheter som tömts på män. Nu skulle dock ordningen återställas och de skulle alla bli hemmafruar med kylskåp, dammsugare och stavmixrar. Idealbilden av kvinnan spreds bl.a. via 'filmisarna'. Här ser vi Doris Day kokett läppja på en kopp kaffe - givetvis i en kaffekopp; Hertha Bengtsons 'Blå Eld'. Det gjordes så mycket grannt porslin på 50-talet.Atlantic-klockan var ett måste för 50-talsmannen..
Ericophonen såklart - Kobran, själva überikonen för den svenska formgivningens guldålder på 50-talet. Hemmen blev luftigare, ljusare, färggladare och lekfullare. De nya syntetmaterialen gav nya möjligheter; nylon, nosag och skummgummi. "Plastic Fantastic". Borta var 40-talets blytunga inredningar, och snart skulle vi alla bo i höga luftiga torn som familjen 'Jetson'.
Folk läste som besatta på 50-talet. Det var en tid av bokklubbarnas folkbildning och hade man bara 'boklig bildning' så var framtiden vax i ens händer. Mycket uppslagsverk och matnyttiga handböcker i än det ena och än det andra - som 'Stora Hjälpredan'. Den innehöll alla tips och trix en svensk hemmafru och hustru kunde önska för att hålla hemmet skinande blankt och göra det mysigt för sin make när han kom hem från kontoret. Det fanns en serie som hette 'Hemmets praktiska handböcker.' En av dessa bar titeln 'Farliga sjukdomar och moderna läkemedel' från 1957. Penicillinet hade kommit och det märks i den boken. TBC:n var på väg ut och många tidigare dödliga sjukdomar kunde nu botas med en kur piller. Ingen skulle någonsin mer bli sjuk eller dö, och det som inte penicillinet rådde på skulle radioaktivt radium fixa. Vissa saker var dock desamma som i 1800-talets okunniga dunkel; 'Alkohol, tobak och upprivande scener.' heter ett kapitel.
Japan var det enda land som hade förstahandsupplevelser av atombomben och ur detta nationella trauma steg Godzilla för första gången; en något annan vinkel på radioaktivitetens förmenta fromma. Den strålningsmuterade jättereptilen skulle snart få sällskap av tusen andra monster och rymdvarelser på vita duken när B-filmerna vällde ut över jorden i ett försök att locka tillbaka folk till biograferna, att konkurrera med de flimrande TV-apparaterna. Ibland lyckades det. Oftast inte.
Danska stolar - vackra, böljande och uppnosiga danska stolar. Skandinavisk design peakade och nådde odödlighet inte minst med fladdermusen, kanske inte så sittvänlig om du inte var en trettonårig flicka som 'spisade plattor', men galon har aldrig varit så vackert, vare sig förr eller senare.
Nils Johan - ett annat trademark på svensk 50-talsidyll. Här Sigvard Bernadottes klassiska kaffekanna från en tid när folk fortfarande kokade sitt kaffe. Jag är uppvuxen med kokkaffets lite bittra doft i min näsa och bernadottekannan som alltid, nydiskad och gnistrande hade en hedersplats vid spisen, väntade på att få fylla på TV-kannan. Inte för jag nu alls existerade på 50-talet, men 50-talet existerade i mig. Mina föräldrar var så pass gamla att det decenniet var det sista de tog in nya saker, såväl kulturellt som värderingsmässigt, så på ett vis är jag en produkt av en tid jag aldrig upplevt....
