10-talet
10-talet
10-talet var egentligen det årtionde när 1800-talet gick i graven på riktigt. De stora imperierna föll och nya välden uppstod. 1:a världskrigets fasor ärrade Europa för lång tid. Farfar var inkallad matros i flottan och lät ta sitt fotografi hos 'hoffotograf' Karl Karlsson i Karlskrona, som för att liksom dokumentera sin insats för fäderneslandet. I Malmö hölls Baltiska Utställningen 1914 och resulterade i stora mängder memorabilia. Utställningen kom av sig eftersom världkrigets helvetesgap öppnades i samma veva. Det gamla fick träda tillbaka för något starkare. Jugendstilen hade stramats upp, blivit kantigare och nått de bredare folklagren. Stilen försvenskades och blev till 'bondjugend', ofta med detaljer ur den svenska naturen; eklöv och kronhjortar som i lampan på bilden nedan. Den lilla stolen på bilden ovan är en modell av Gerrit Thomas Rietvelds 'Röd och Blå'-stol från 1918 - ett eko av kubismen, en Mondrian-tavla i 3D. Mycket hände i konsten och kulturen och eliten hade för länge sedan lämnat natursvärmerierna bakom sig. Nu var det geometri, maskiner och kullkastande av allt det gamla som gällde. Modernismen var här. Edith Södergrans dikt Vierge moderne kommer ut i samlingen 'Dikter' 1916:Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...Snart skulle kvinnor få rösta, automobiler och radioapparater skulle snart komma att krympa världen, men i fattigsverige, bland torpare och statare var det ännu långt till framtiden.
I stugorna låg trasmattorna från förr kvar och kryddorna stöttes i mortlar från Skultuna. Mässing - de fattigas kattguld. Kvinnornas hucklen var stadigt knutna runt deras hakor och inte ens det depraverade och makalösa 20-talet som väntade skulle förmå att lösa upp alla gamla knutar..
